Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av fägring  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ fägring fägringen
Genitiv fägrings fägringens

fägring

  1. (högtidligt, poetiskt) vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor)
    hennes kvinnliga fägring
    1886: "Han och hon", August Strindberg:
    Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...]
    1899: "Anna Svärd", Selma Lagerlöf:
    Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring.
    1976: "Bättre kan det inte sägas", Stig Claesson:
    Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.
    Synonymer: skönhet
    Etymologi: Av fornsvenska fæghrind f, avledning till fägra, i sin tur avlett från adjektivet fager.
    Besläktade ord: fager
    Fraser: stå i sin fulla fägring

Översättningar

redigera