fägring
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av fägring | Oräknebart | |
---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | fägring | fägringen |
Genitiv | fägrings | fägringens |
fägring
- (högtidligt, poetiskt) vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor)
- hennes kvinnliga fägring
- 1886: "Han och hon", August Strindberg:
- Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...]
- Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...]
- 1899: "Anna Svärd", Selma Lagerlöf:
- Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring.
- Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring.
- 1976: "Bättre kan det inte sägas", Stig Claesson:
- Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.
- Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall.
- Synonymer: skönhet
- Etymologi: Av fornsvenska fæghrind f, avledning till fägra, i sin tur avlett från adjektivet fager.
- Besläktade ord: fager
- Fraser: stå i sin fulla fägring