Osmo Järvi
finländsk professor
Osmo Henrik Järvi, född 1 januari 1911 i Helsingfors, död 21 mars 2000 i Åbo, var en finländsk medicinprofessor och rektor vid Åbo universitet. Han var son till zoologen Toivo Järvi och bror till arkitekten Jorma Järvi.
| Osmo Järvi | |
 | |
| Född | 1 januari 1911[1] Helsingfors[1] |
|---|---|
| Död | 21 mars 2000[1] (89 år) Åbo[1] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet, medicine doktor, [1] Helsingfors universitet, filosofie doktor, [1]  |
| Sysselsättning | Professor[1], läkare[1] |
| Arbetsgivare | Åbo universitet[1] |
| Barn | Timo Järvi (f. 1942)[1] |
| Föräldrar | Toivo Järvi[1] |
| Utmärkelser | |
| Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden[2] Frihetskorsets 4. klass[2] Frihetskorsets 4. klass[2] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[2] Kommendör av Dannebrogorden[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Järvi blev medicine och kirurgie doktor 1937. Han var 1944–1976 professor i patologisk anatomi vid Åbo universitet och under perioden 1944–1960 i två repriser dess rektor. År 1980 utnämndes han också till hedersdoktor vid detta lärosäte.[3]
Järvis omfattande vetenskapliga verksamhet koncentrerades kring olika cancerproblem; speciellt värdefull var hans nya klassificering av olika typer av magcancer. Han utgav 1967 essäsamlingen Pohdintaa.
Referenser
redigera- Osmo Järvi i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Källor
redigera- ^ [a b c d e f g h i j k] Finlands professorer 1640-2007, Professorsförbundet, 2008, s. 248, ISBN 978-952-99281-1-8.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 8182.[källa från Wikidata]
- ^ ”Kunniatohtorit 1980”. Åbo universitet. Arkiverad från originalet den 7 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160107145451/https://www.utu.fi/fi/sivustot/promootio/kunniatohtorit/Sivut/Kunniatohtorit-1980.aspx. Läst 28 december 2015.