Hoppa till innehållet

I nattens hetta

Från Wikipedia
I nattens hetta
(In the Heat of the Night)
In der Hitze der Nacht Logo.png
Genrekriminalfilm[1]
dramafilm[2][3][4]
buddy cop-film
romanbaserad film
mysteriefilm
RegissörNorman Jewison[5][1][6]
ProducentWalter Mirisch
ManusförfattareStirling Silliphant
John Ball[7]
Baserad påI nattens hetta av John Ball
SkådespelareSidney Poitier
Rod Steiger
Warren Oates
Lee Grant
James Patterson
Beah Richards
Larry Gates
Scott Wilson
Peter Masterson
Arthur Malet
Larry D. Mann
Peter Whitney
Quentin Dean
William Schallert
Matt Clark
Alan Oppenheimer
Timothy Scott
Harry Dean Stanton
Anthony James
KompositörQuincy Jones
FotografHaskell Wexler
KlippareHal Ashby
ScenografPaul Groesse
Teknisk information
ProduktionsbolagThe Mirisch Company
DistributionMokép
Netflix
Premiär
2 augusti 1967(USA)[8]
1967
18 augusti 1967(Kanada)[8]
Speltid109 minuter
LandUSA
Språkengelska
Budget2 000 000 USD[9]
Intäkter24 379 978 USD[9]
UppföljareMan kallar mig MR. Tibbs!
Mer information
IMDb SFDb Elonet
Yle Arenan
Redigera Wikidata

I nattens hetta (engelska: In the Heat of the Night) är en amerikansk kriminal-dramathrillerfilm från 1967 i regi av Norman Jewison. Manuset är skrivet av Stirling Silliphant, baserat på John Balls roman från 1965, I nattens hetta. Handlingen utspelar sig i en rasistiskt präglad småstad i Mississippi där en svart polis blir involverad i en mordutredning. Huvudrollerna spelas av Sidney Poitier och Rod Steiger.

Philip Colbert, en vit man som är chef för en viktig industri, hittas en natt mördad på en av gatorna i en småstad i delstaten Mississippi. Virgil Tibbs (Sidney Poitier), som står vid stadens järnvägsstation och väntar på ett nattåg, blir intagen till förhör på stadens polisstation, som präglas av rasistiska poliser med polischefen Bill Gillespie (Rod Steiger) i spetsen. Det visar sig då att Tibbs är polis och expert på mordutredningar.

Gillespie, som inser att han egentligen behöver hjälp, övertalar Tibbs att undersöka den döde mannen. Tibbs, som egentligen vill åka så fort som möjligt, hjälper Gillespie med undersökningen. Änkan Mrs. Leslie Colbert (Lee Grant), som vid besök på polisstationen sett hur Tibbs enkelt friat en misstänkt person, förstår Tibbs kunskaper och kvalitéer, pressar Gillespie att övertala Tibbs att stanna kvar och hjälpa till med mordutredningen. Tibbs får kämpa i motvind i det rasistiska Mississippi och mot Gillespies lite för snabba slutsatser.

Rollista i urval

[redigera | redigera wikitext]

Priser och nomineringar

[redigera | redigera wikitext]

Vid Oscarsgalan 1968 tilldelades filmen fem statyetter; bästa film, bästa manliga huvudroll, bästa manus efter förlaga, bästa ljud och bästa klippning. Den vann även tre Golden Globes: bästa spelfilm - drama, bästa manliga huvudroll i en spelfilm - drama och bästa manus - spelfilm.[10]

I nattens hetta är något så egendomligt som en westernfilm om negerproblemen i den amerikanska södern. Alla moment finns med : den ensamme främlingen och outsidern som råkar i trubbel i en gudsförgäten håla och får alla odds, inklusive sheriffen, emot sig och som först tiger men sedan visar sig vara den smartaste av dem alla.
– Carl-Henrik Svenstedt, Svenska Dagbladet, 27 februari 1968
  1. ^ [a b] läs online, Internet Movie Database , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, Internet Movie Database , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.adorocinema.com , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.filmstarts.de , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, stopklatka.pl , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.mafab.hu , läst: 13 april 2016.[källa från Wikidata]
  7. ^ Freebase Data Dumps, Google.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Internet Movie Database, läs online, läst: 14 april 2024.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] The Numbers, läs online, läst: 14 april 2024.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”In The Heat of the Night”. Golden Globe Awards. http://www.goldenglobes.com/film/heat-night. Läst 17 januari 2013. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]