Användare:Boberger/Arbetsbänk 769

Den historiska stadskärnan i Halmstad är det område i Halmstad, som omgavs av befästningsvallar och vallgravar fram till 1730-talet. Stadskärnan utgår en del av den västra delen av Centrum, den del av staden som ligger väster om Nissan. Till Centrum räknas också bland annat Söder, Slottsjorden och en bit av Väster, samt Östra förstaden, Gamletull, Nyatorp och Nyhem på den östra sidan av ån.^[1]

Historik

Staden flyttades till sin nya plats från Övraby på 1300-talet. Det nuvarande Halmstad började anläggas på gården Brookstorps mark på 1320-talet och stadsprivilegier utfärdades 1322 av kung Kristoffer II och 1327 av hertigen av Halland Knut Porse för den nya staden. Det tidigare namnet Halmstad på den tidigare staden, som låg något uppströms Nissan, ändrades då till Övraby. Vallar anlades i en halvcirkel runt staden på landsidan, men den östra sidan mot Nissan var obefäst. De senare befästningsvallarna byggdes omkring år 1600 och var en om- och tillbyggnad av vallarna från medeltiden. Mot Nissan hade redan på .. uppförts en skyddsmur av tegel.

Efter det Halmstad 1534 under Grevefejden intagits av svenska trupper, och 1563 under Nordiska sjuårskriget belägrats av svenskarna under Erik XIV, moderniserades befästningarna grundligt 1598-1605 i italiensk och nederländsk stil på order av Kristian IV, med vallgravar och bastioner. Staden fick fyra stadsportar: den bevarade Norre Port, Västre Port vid Brogatans dåvarande västra ände, Östre Port vid stadsmuren av tegel mot Nissan i Brogatans östra ände samt Söndre Port strax sydväst om Halmstads slott vid nuvarande Södra vägen. Vallgraven fylldes igen från 1735. Senare - mot århundradeskiftet 1800/1900 - kulvertetades de, varefter anlades Karl XI:s väg och Fredikshallsgatan anlades över den.

flytta: Arbetet skedde i början under ledning av Hans van Stenwinkel och efter dennes död av Willum Cornelissen.

År 1619 utbröt en stadsbrand, som ledde till av nästan alla hus i staden brann ner. Efter detta ersattes det medeltida gatumönstret med en rutnätsplan enligt tidens stil, vilken utarbetades av fortifikationsingenjören Abraham de la Haye. Hänsynstagande till de nyligen anlagda befästningarna, samt ett antal överlevande stenhus, gjorde att rutnäten inte blev helt rektangulära.

De stora gatorna är Storgatan och Köpmansgatan i nord-sydlig riktning och Brogatan och Kyrkogatan i öst-västlig riktning. Centrum har tre torg: Stora Torg, Norre Torg samt Lilla Torg, vilket ligger på den plats där tidigare franciskankonventet Sankta Annas kloster från ungefär 1494 låg. Förutom Sankta Annas kloster fanns i Halmstad också dominikanklostret Sankta Katarinas kloster, som efter flytten till det nya Halmstad på 1340-talet låg i nuvarande kvarteret Klammerdamm, nära korsningen av Klammerdamms- och Hantverksgatorna.

Centrum från 1800-talet

Halmstad höll sig, med få undantag, inom det medeltida centrumområdet fram till järnvägs- och industrialiseringsepoken från ungefär 1880-talet. Gustaf Ljunggrens karta från 1855 visar bara enstaka byggnader utanför detta område, såsom Länsfängelset i Halmstad från 1853.^[2] Så förlades till exempel Halmstads sockerbruk 1869 och landstingets sjukhus till Södra vägen/Dragvägen. Centrum har bara i begränsad utsträckning rymt industriell verksamhet. Ett markant undantag är Krönleins Bryggeri, som började sin verksamhet som Appeltofftska bryggeriet vid Hospitalgatan och Kyrkogatan 1836, och som 1898 flyttade till Bryggargatan/Hantverkaregatan på Västerkatt, där det fortfarande ligger.

För områdena på östra sidan av Nissan fastställdes en första stadsplan för Östra förstaden 1884.

Kulturmiljö av riksintresse

Den historiska stadskärnan ingår i ett av Riksantikvarieämbetet utsett områden för kulturmiljö av riksintresse, tillsammans med Norre katts park, Östra förstaden och en remsa mellan Södra vägen och Dragvägen på västra sidan av Nissan söder om Halmstads slott ned till ungefär Marinstugan.^[3]