Koboltgrönt
av ospecificerat slag.
Koboltgrönt är ett vanligt namn på några gröna pigment innehållande kobolt.
Pigment Green 19
[redigera | redigera wikitext]C.I. Pigment Green 19 (77335), även Rinmans grönt, zinkgrönt eller sachsiskt grönt,[1][2] är ett halvtransparent pigment med en omättad grön färg som ofta drar åt blått, men det finns varianter som drar åt gult.[1][3] Det består av en fast lösning av kobolt(II)-oxid (CoO) och zinkoxid (ZnO).[4]
Det kan framställas genom att en lösning av en blandning av zinksulfat och koboltsulfat fälls med natriumkarbonat, och därefter torkas och glödgas fällningen.[5] Den erhållna pastan är olöslig i vatten och de flesta petroleumbaserade lösningsmedlen. Pigmentet togs fram och beskrevs 1780 av Sven Rinman, en svensk metallurg.[6][7]
Pigment Green 26
[redigera | redigera wikitext]C.I. Pigment Green 26 (77344) är ett opakt pigment med en omättad, blågrön färg.[3] Det består av koboltkromit, CoCr2O4, som framställs vid kalcinering i hög temperatur.[1] Det bildar kristaller med spinellstruktur, vilket gör att kobolt här inte har tillräcklig biotillgänglighet för att det ska anses giftigt.[8]
Pigment Green 50
[redigera | redigera wikitext]C.I. Pigment Green 50 (77377), är ett halvopakt pigment som kan ge en intensiv, klar blågrön färg, men även har omättade och mer neutralt gröna varianter.[3] Det består av kobolttitanat, Co2TiO4.[1] Likt PG26 här ovan, utgörs det av stabila spinellkristaller bildade vid kalcinering i hög temperatur,[1] där kobolt inte föreligger i en form som är giftig.[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] The Color of Art Pigment Database: Pigment Green artiscreation.com, David Myers. Läst 11 april 2018.
- ^ Koboltfärger i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 14 april 2018.
- ^ [a b c] Bruce McEvoy. Green handprint. Läst 11 april 2018.
- ^ Ingo Klöckl: Chemie der Farbmittel: In der Malerei Walter de Gruyter GmbH & Co KG, 2015. ISBN 978-3-11-037451-3. Läst 12 april 2018.
- ^ Nicholas Eastaugh et al. (2008): Pigment Compendium Butterworth-Heinemann. ISBN 978-0-7506-8980-9 Läst 11 april 2018.
- ^ Kate Tronner et al. Undersökning av en unik färgprovsamling på Kungl. Konsthögskolan : Dokumentation, analys och sammanfattning Riksantikvarieämbetet, 2006. ISBN 978-91-7209-436-9. Läst 24 april 2018.
- ^ Sven Rinman: Om grön Målare-färg af Cobolt Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar Juli, August, September 1780, s. 163–175. Online på Internet Archive.
- ^ [a b] IMAP Group Assessment Report: Cobalt mixed oxide pigments Arkiverad 18 april 2019 hämtat från the Wayback Machine. National Industrial Chemicals Notification and Assessment Scheme (NICNAS). Läst 15 april 2018.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||