Maestrale-klass
| ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typ | Jagare | |
Operatörer | Italiens flotta | |
Före | Folgore-klass | |
Efter | Oriani-klass | |
Byggda | 1931-1934 | |
I tjänst | 1934-1965 | |
Färdigställda | 4 | |
Förlorade | 3 | |
Tekniska data | ||
Deplacement | 1 640-2 243 ton | |
Längd | 106,7 meter | |
Bredd | 10,15 meter | |
Djupgående | 3,31-4,3 meter | |
Framdrift | ||
Kraftkälla | 3 x ångpannor | |
Huvudmaskin | 2 x växlade ångturbiner | |
Maskinstyrka | 44 000 shp (33 000 kW) | |
Prestanda | ||
Hastighet | 32-33 knop (59-61 km/h) | |
Räckvidd | 2 600-2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km) | |
Lastförmåga | ||
Besättning | 7 officerare 166 sjömän | |
Beväpning | ||
Huvudartilleri | 2 x dubbelmonterade 12 cm sjömålskanoner | |
Sekundärartilleri | 2 x enkelmonterade 12 cm lysgranatskastare | |
Luftvärnsartilleri | 2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner 2 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor | |
Torpeder | 2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber | |
Ubåtsjaktvapen | 2-4 sjunkbombskastare | |
Minor | 56 x sjöminor |
Maestrale-klassen var en klass av jagare som byggdes för Regia Marina (den kungliga italienska flottan) och tjänstgjorde under andra världskriget.
Design och beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Maestrale-klassen var en helt ny design som var avsedd att åtgärda stabilitetsproblemen hos den föregående Folgore-klassen.[1] De hade en total längd på 106,7 meter. Fartygen hade en bredd på 10,15 meter och ett medeldjupgående på 3,31 meter[2] och 4,3 meter vid full last.[1] Deras deplacement var 1 640 ton vid normal last och 2 243 ton vid full last.[3] Under krigstid hade de 190 officerare och sjömän.[4]
Maestrale-klassen drevs av två växlade Parsons-ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från tre ångpannor.[4] Turbinerna var konstruerade för att producera 44 000 hästkrafter (33 000 kW) och en hastighet på 32-33 knop (59-61 km/h) under drift, men de nådde hastigheter på 38-39 knop (70-72 km/h under vissa provseglingar. Fartygen hade tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 2 600–2 800 nautiska mil (4 800-5 200 km) vid en hastighet av 18 knop (33 km/h) och 690 nautiska mil (1 280 km) vid en hastighet av 33 knop (61 km/h).[1]
Deras huvudbatteri bestod av fyra 50-kalibriga 12 cm sjömålskanoner i två dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden.[3] Midskepps fanns ett par 15-kalibriga 12 cm-lysgranatskastare. Luftvärnet bestod av fyra 13,2-millimeters kulsprutor. De var utrustade med sex 53,3 cm torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Även om fartygen inte var utrustade med sonar för ubåtsjakt var de försedda med ett par sjunkbombskastare.[1] Maestrale-klassen kunde bära 56 sjöminor.[3]
Skepp i klassen
[redigera | redigera wikitext]Byggd av CT Riva Trigoso, färdigställdes den 2 september 1934.
Skadades av en mina den 9 januari 1943 och borrades i sank den 9 september 1943 under det italienska vapenstilleståndet medan hon reparerades i Genua.
Byggd av CNR Ancona, färdigställdes den 15 november 1934.
Hon överlevde kriget och tjänstgjorde i Marina Militare fram till 1964.
Byggd av CNR Ancona, kölsträckt den 29 september 1931, sjösatt 4 juli 1934, färdigställdes den 23 november 1934.
Sänktes den 9 november 1941 av den brittiska ubåten Upholder.
Byggd av CT Riva Trigoso, färdigställd den 21 oktober 1934.
Sjönk i en storm efter det andra slaget om Sirte den 23 mars 1942, med endast två överlevande ur besättningen.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8
- Campbell, John. Naval Weapons of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-459-4
- Fraccaroli, Aldo. Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6
- Roberts, John (1980). Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. ISBN 0-8317-0303-2
- Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2
- Smigielski, Adam (1995). Conway's All the World's Fighting Ships 1947-1995. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-132-7
- Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- page from Uboat.net
- Maestrale-class destroyer Marina Militares webbplats
|