Sagittarius A*
| Sagittarius A* | |
 Sagittarius A* (mitten) med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 17t 45m 40.045s |
| Deklination | −29° 0′ 27.9″ |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | Radiokälla |
| Astrometri | |
| Avstånd | 25 900 ± 1 400 lå (7 940 ± 420[1] pc) |
Sagittarius A* (Sgr A*; i stjärnbilden Skytten) är en ljusstark och extremt kompakt radiokälla i Vintergatans centrum, och är en del av objektgruppen Sagittarius A. Centrum för vår galax befinner sig ca 26 000 ljusår från jorden.
Svart hål
Den 16 oktober 2002 upptäckte ett internationellt forskarlag lett av Rainer Schödel vid Max Planck-institutet för extraterrestriell fysik efter tio års studier att stjärnan S2 roterar i en elliptisk bana kring galaxens centrum med en omloppstid av 15 år, vilket verkade tyda på ett oerhört massivt objekt i centrum med en massa motsvarande 2,6 ± 0,2 miljoner solmassor i en volym med en radie (för händelsehorisonten) på högst 17 ljustimmar (120 AU). Senare observationer utförda av UCLA Galactic Center Group fastställde objektets massa till 3,7 miljoner solmassor i en radie på 6,25 ljustimmar (45 AU). Som storleksjämförelse roterar jorden runt solen på ett avstånd av 1 AU (per definition) och vårt solsystems yttersta planet Neptunus på ett avstånd av ca 30 AU. Trots att objektet skulle omfatta vårt solsystem i storlek är detta ändå en oerhört liten storlek med tanke på dess massa. S2 passerade i maj 2018 sin närmaste punkt i sin bana runt hålet, och beräknades nå en hastighet på 2.55% av ljusets hastighet, något som skulle skapa relativistiska effekter, vilket också observerades. 2018 observerades strålning från gas som verkar rotera med 30% av ljusets hastighet.
Observationer med Chandra-teleskopet bekräftade att det är mest troligt att objektet är ett så kallat supermassivt svart hål, dvs. ett svart hål med ovanligt stor massa. Tidigare teorier har bl.a. handlat om att massan i själva verket kunnat vara en kompakt stjärnhop, men med så hög massa som man slutligen observerat, i en så liten radie, bedömer man att stjärnorna i detta fall skulle kollapsa in i varandra på grund av den höga gravitation de skulle utöva på varandra. Chandra-teleskopets observationer har också visat tecken på att det svarta hålet slukat minst en närliggande himlakropp, med de sedvanliga efterföljande fluktuationerna i röntgenljusstyrka som sedan återgått till den normala igen. Till exempel syntes i september 2013 ett mycket kraftigt och kortvarigt röntgenutbrott som man antagit varit en asteroid som slukats.[3] Eftersom det handlar om ett mörkt objekt med en massa på cirka 4 miljoner solmassor, anses inget annat än ett supermassivt svart hål rimligt kunna förklara observationerna.
Sagittarius A* innehåller den enda kandidaten i Vintergatan till ett svart hål med en miljon solmassor eller mer. Man har upptäckt kandidater till supermassiva svarta hål i centrum av många galaxer (ofta med betydligt större massor) och det anses att Sagittarius A* innehåller Vintergatans centrala svarta hål, Vintergatans mittpunkt.
Referenser
- ^ Eisenhauer, F., Schödel, R. et al. "A geometric determination of the distance to the galactic center." The Astrophysical Journal, 597, L121–L124, (2003).
- ^ Kazunori Akiyama, et al (12 maj 2022). ”First Sagittarius A* Event Horizon Telescope Results. I. The Shadow of the Supermassive Black Hole in the Center of the Milky Way”. Astrophysical Journal. https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ac6674. Läst 12 maj 2022.
- ^ NASA’s Chandra Detects Record-Breaking Outburst from Milky Way’s Black Hole