Nässeldjur
| Nässeldjur | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djurriket Animalia |
| Stam | Nässeldjur Cnidaria |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cnidaria | |
| Klasser | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nässeldjur (Cnidaria) är en stam med cirka 11 000 arter vanligtvis enkla djur som återfinns i akvatiska miljöer. Till nässeldjuren hör bland annat maneter, hydror och koralldjur, där anemoner ingår. De kännetecknas av förekomsten av nässelceller.
Utseende
Nässeldjur är diploblastiska organismer, uppbyggda av ektoderm och endoderm (yttre och inre epitellager), skilda åt av en mellansubstans som innehåller celler (ibland mesenkymatisk bindväv; mellanskikt eller mesogloea). De är försedda med tentakler.
Nässeldjur är radiärsymmetriska eller bilateralsymmetriska (polyp- eller medusa-typ), med ektoderm och endodermal epitel, skilda av en mesogloea. Hålrumssystem (gastral- eller tarmhåligheten). Celltyper: epitelmuskelceller, nässelkapslar (nematocyster), nervceller, körtelceller, bindvävsceller.
I gruppen nässeldjur ingår djur med mycket skiftande storlek och utseende. Dit räknas maneter, koralldjur och hydror. Det finns ungefär 9400 olika arter. De finns i alla möjliga storlekar från den minsta polypen till de gigantiska brännmaneterna med 40 meter långa tentakler. Nässeldjuren uppkom tidigt i utvecklingen. De är enkelt uppbyggda. Kroppsväggen består av 2 vävnadslager, mellan dem kan det finnas en geléartad massa som mestadels består av vatten. De är medusor eller polyper. Medusor är klockformade och simmar med nedåtriktad mun. Polyper sitter fast på botten och lever stillasittande och riktar munnen uppåt som till exempel koralldjur. Maneter är både medusor och polyper under olika delar av sitt utvecklingsstadium.
Utmed medusans kant finns åtta små fördjupningar som innehåller balansorganen och enkla ögon.
Inget Huvud
Nässeldjur har inget huvud
Föda
De flesta nässeldjur livnär sig av bytesdjur. De fångar dem med en nässelcell (cnidocyt) som skjuter ut en hullingförsedd tråd. Cellen har en giftblåsa som sprutar gift genom tråden in i bytet för att förlama det.
Nässelcellerna sitter på munarmar runt munnen och på långa fångsttrådar och kan vid beröring skjuta ut en tråd som är förbunden med en giftblåsa. Giftet antingen bedövar eller dödar bytet. De större nässeldjuren är rovdjur, och fångar stora byten som fiskar och eremitkräftor. Den vanligaste och viktigaste födan är små organismer som flyter omkring i vattnet.
Förutom att fånga byten används nässelcellerna till försvar. Människor känner oftast inte av nässelcellerna, men några djur som till exempel rödmaneter bränns. De vanliga rödmaneterna är upp till 50 cm i diameter, men den största arten röd brännmanet som lever i Arktis blir ungefär 2,5 meter i diameter.
Syretillförsel
Nästan alla celler i magen och på utsidan finns ytligt och nära vattnet. Därför behövs inga speciella organ för andning. Det behövs inte heller något blod för att transportera ämnen inom kroppen. Energi får de genom att förbränna maten. Då förbrukas syrgas och koldioxid bildas. Båda gaserna löser sig i vatten och nässeldjurens celler kan därför ta upp syrgas och bli av med koldioxid direkt till det omgivande vattnet.
Fortplantning
Maneter förökar sig genom att hanarna sprutar sperma direkt i vattnet som honorna fångar upp med sina munnar. Larverna stannar kvar hos honorna över sommaren, och kan ses som gulaktiga larver runt deras munarmar. Sedan släpps larverna som tar sig ned till bottnen och där växer de fast som polyper. Som små utskott står de sedan på bottnen cirka en halv centimeter stora. På våren skivas toppen av och maneten blir en medusa, det vill säga en frisimmande manet. I denna form lever maneten ett år och dör på hösten.
Habitat
Nässeldjur finns bara i vattenmiljöer. Några förekommer i sötvatten men de flesta nässeldjur finns i havsvatten. Djuren kan leva ensamma och i kolonier. Korallrev bildas av nässeldjurskolonier och de kan sträcka sig över stora områden på havsbotten.
Hormonsystem & Nervsystem
Nässeldjur har ingen hjärna eller ett centralt nervsystemet. Istället har de ett decentraliserat nervnät som består av sensoriska nervceller som generar signaler som svar på olika typer av stimluans.[1]
Matspjälkningssystem
Tentaklerna har massor av stickande taggar kallade kapslar, i särskilda celler, som kallas cnidocytes. Dessa används för att trassla in bytena och förgifta dem. Genom matsmältningsenzymer kan matspjälkningen därmed börja. "Lukten" av vätskor från sårade bytesdjur gör att tentaklerna viker inåt och torkar bytet i munnen.[1]
Blodet och blodomloppet inklusive hjärtat
Encelliga organismer och många små djur så som nässeldjur saknar blodomlopp – transporterna inom kroppen sker helt genom diffusion.Tack vare att nästan alla cellerna finns nära vattnet så behövs inget blodomlopp, cellerna klarar det på egen hand genom att avge koldioxid och uppta syre direkt ur vattnet. Hos maneter och andra nässeldjur pumpas havsvatten ut och in genom munnen och cirkulerar i en mer eller mindre förgrenad gastrovaskulärhåla, som också fungerar som mag–tarmkanal.
Rörelseapparat
Nässeldjur använder sig av en sorts “strålframdrivning” för att kunna röra sig framåt och bakåt. Man tar hjälp av musklerna, speciellt de man har i kanterna av magen, och trycker ut vattnet vilket gör att man kan röra sig i vattnet. Denna rörelseapparat är dock inte stark nog för att kunna bland annat simma motströms. Dock kan de styra riktningen i strömmen, alltså vart de ska medströms.[1]
Källor
- ^ [a b c] Ruppert, E.E., Fox, R.S., and Barnes, R.D. (2004).Invertebrate Zoology (7 ed.). Brooks / Cole. pp. 111–124. ISBN 0-03-025982-7.