Achille Baraguey d'Hilliers
| Achille Baraguey d'Hilliers | ||
|---|---|---|
| ||
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1854 | |
| Tidsperiod | 1870 | |
| Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
| I tjänst för |  Frankrike
| |
| Land | Frankrike
| |
| Grad | Marskalk av Frankrike | |
| Slag/krig | fälttågen 1812 och 1813-15 slaget vid Leipzig Krimkriget 1854 Andra italienska frihetskriget slaget vid Solferino Fransk-tyska kriget | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 6 september 1795 | |
| Nationalitet | Frankrike
| |
| Död | 6 juni 1878 (82 år) | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Baraguey d'Hilliers | |
| Far | Louis Baraguey d'Hilliers | |
Achille Baraguey d'Hilliers, född 6 september 1795, död 6 juni 1878, var en fransk greve och militär, son till Louis Baraguey d'Hilliers.
Baraguey d'Hilliers blev officer vid kavalleriet 1812, överste 1830, divisionsgeneral 1843 och marskalk av Frankrike 1854. Han deltog i fälttågen 1812 och 1813-15, där han i slaget vid Leipzig förlorade sin vänstra hand, samt i expeditionen till Algeriet 1830. År 1833 blev Baraguey d'Hilliers chef för krigsskolan i Saint Cyr och 1843 guvernör i Constantine. Under Krimkriget 1854 erhöll han befälet över landstigningstrupperna på Östersjöflottan och erövrade Bomarsund. I 1859 års fälttåg förde han 1:a armékåren och utmärkte sig i slaget vid Solferino. Vid krigsutbrottet 1870 var han intill 12 augusti militärguvernör i Paris och utsågs efter kriget slut till president i undersökningskommissionen rörande nederlagen under kriget.
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1930