Finnveden

Finnveden är den vikinga- och medeltida benämningen på ett av de ursprungliga, historiska "små landen", närmare bestämt på den västligaste delen av Småland. Det omfattade de tre häraderna Sunnerbo, Västbo och Östbo (det vill säga söder, väster och öster om sjön Bolmen). De tre häraderna låg i dagens Jönköpings och Kronobergs län.

Finnveden utgjorde ett viktigt gränsland mellan Sverige och Danmark fram tills Skånelandskapen blev svenska 1658, och det finns gott om historiska källor som nämner hur plundringar och krigståg var på marsch genom landskapet. År 1632 öppnades Sveriges andra poststation i Markaryd nära riksgränsen, vilket påvisar hur centralt förhållande trakten hade som en viktig utpost i det dåvarande svenska riket .

Finnveden har utmärkt sig genom historien som en mer välmående bygd, där bönder och torpare hade fler utkomster än i andra delar av landskapet. Anslutningen till Dackes uppror mot Gustav Vasa var dessutom mycket lägre i Finnveden än i övriga Småland.

Ikea i Älmhult är ett företag som kommer ur den företagskultur som historiskt varit utmärkande för Finnveden, som idag är känd som Gnosjöandan.

Dagens Finnveden

Begreppet "Finnveden" omfattar idag västligaste delarna av Kronobergs län och en bit in i sydöstra Halland. Detta område har extremt låg befolkningstäthet. Mellan Hylte i norr och Knäred i söder finns blott enstaka torp och smärre husansamlingar. För att ligga ganska långt söderut i Götaland är området på detta sätt unikt. Riksväg 25 Halmstad - Ljungby (och vidare mot Växjö och Kalmar) går rakt genom detta annars i princip öde område.

Ortnamnet

Förleden som är ordet finn(e) syftar antingen på folkslaget eller på "kringströvande jägare och fiskare". Efterleden är troligen ed(e) "väg", syftande på Lagastigen, men det kan också vara "hed" i betydelsen skogsområde. Ytterligare en teori är en kombination av eden på heden, alltså med betydelsen genvägen över heden. Den äldsta kända skriften om Finnveden är författad av den gotiske historikern Jordanes, som i sitt verk De origine actibusque Getarum (Om goternas ursprung och bedrifter) från år 551 berättar om finnaithe, en av stammarna i Skandinavien. Vad namnet förmodligen åsyftar i det sammanhanget, är de stora obebodda skogs- och myrmarker med kringströvande enstaka nomader, som återfanns inom hela området. Vår nutida version Finnveden beror på att hed (ed) felaktigt associerats till ved, ett fornsvenskt ord för skog.^[1]