Benådning

Nåd innebär i juridiska sammanhang allmänt sett ett efterskänkande eller mildrande av straff (benådning) i ett enskilt fall. Det kan också innebära att en person undantas från att lagföras, genom att han eller hon benådas redan innan åtal väcks eller domstol dömer till brottspåföljd. Nåd räknas som ett extraordinärt rättsmedel, eftersom det faller utanför ramen för den normala rättsskipningen i domstolarna. Nåd finns som ett inslag i rättssystemet i många länder.

Nåd i Sverige

Historia

I Sverige kan sedan gammalt (genom så kallad konstitutionell sedvänja) regeringen (tidigare kungen eller Kunglig Majestät) efterskänka eller mildra ett straff, som en person dömts till på grund av brott. Nåd förutsätter normalt ansökan därom, och anses ofta innefatta ett slutgiltigt underkastande av ansvar för brottet. Att ansöka om nåd eller upprättelse kallades förr att gå till kungs.

Nåd enligt gällande regler

Idag regleras nådeinstitutet i regeringsformen.

Det framgår av 11 kap. 13 § första stycket regeringsformen att regeringen genom nåd får eftergiva eller mildra brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom.

Enligt 11 kap. 13 § andra stycket gäller att när synnerliga skäl föreligger, får regeringen förordna att vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

Med brottspåföljd avses alla de påföljder som kan komma på fråga enligt brottsbalken, såsom fängelse och böter. Med "annat liknande av myndighet beslutat ingrepp" avses sådana administrativa följder av brott som att ett körkort återkallas efter fortkörning. Det framgår av andra stycket att regeringen får utnyttja sin rätt att bevilja nåd redan innan en person har blivit föremål för förundersökning, åtal eller liknande.

Kända svenska exempel på personer som benådats

• Stig Bergling, landsförrädare
• Stig Wennerström, landsförrädare

Nåd i USA

Presidentens rätt att medge nåd

Enligt Artikel II sektion 2 i USA:s federala grundlag får presidenten besluta om nåd för "Offenses against the United States" (ungefär "felaktiga handlingar gentemot USA"), med undantag för mål om riksrätt (Impeachment). Det betyder att presidenten får medge nåd för dem som har dömts för federala brott eller på annat sätt kommit i konflikt med den federala regeringen.

Presidenten har inte möjlighet att besluta om nåd för personer som har blivit dömda för brott av domstolar i USA:s delstater.

Nåd i delstaterna

Nådeinstitutet i delstaterna i USA är viktigt, framför allt därför att de flesta dödsdomarna i USA utdöms av delstaternas domstolar. I USA:s delstater är det i allmänhet delstatens guvernör som har rätt att meddela nåd. Reglerna om nåd skiljer sig åt mellan olika delstater. I vissa delstater kan guvernören besluta att upphäva en dödsdom, medan i exempelvis Texas kan guvernören bara besluta att få den uppskjuten och det är andra organ som kan besluta om att upphäva den.

Känt amerikanskt exempel på person som benådats

President Gerald Ford benådade sin föregångare Richard Nixon från alla anklagelser om brott i samband med Watergateaffären, sedan Richard Nixon avgått. Nixon blev därför aldrig åtalad för några brott i samband med detta.

Se även

• Amnesti