Panenteism

Karl Christian Friedrich Krause, filosof som hävdat panenteismen.

Panenteism (av grek. pan "allt", en "i" och theos "gud"), inom religionsfilosofi en gudsuppfattning som uppfattar världen som besjälad av ett gudomligt väsen, som är mer än detta. Uppfattningen innebär med andra ord att världen är en del av Gud, som är immanent i världen utan att förlora sin transcendens, vilket är fallet i den panteistiska läran.

Filosofer som hävdat panenteismen är Ibn 'Arabi, Christopher Jacob Boström, Karl Christian Friedrich Krause och Charles Hartshorne.

Se även

• panteism
• pandeism
• immanent
• transcendent