FDP

För det schweiziska partiet, se FDP. Liberalerna.

Fria demokratiska partiet Freie Demokratische Partei
Förkortning	FDP
Land	Tyskland
Partiordförande	Christian Lindner
Generalsekreterare	Nicola Beer
Grundat	11 december 1948 (1948-12-11)
Huvudkontor	Thomas-Dehler-Haus Reinhardtstraße 14 10117 Berlin
Antal medlemmar	56 000 (6:a)
Politisk ideologi	Liberalism
Internationellt samarbetsorgan	Liberal International
Europeiskt samarbetsorgan	Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Politisk grupp i Europaparlamentet	Gruppen ALDE
Färg(er)	blått och gult
Ungdomsförbund	Junge Liberale
Studentförbund	Liberale Hochschulgruppen
Europaparlamentet
Röstandel	3,4 procent
Mandat	3 / 96
Förbundsdagen
Röstandel	4,8 procent
Mandat	0 / 631
Webbplats
http://www.fdp.de
Tysk politik Politiska partier Val

Logo 2013-2014

Freie Demokratische Partei (FDP), ’Fria demokratiska partiet’, är ett liberalt politiskt parti i Tyskland, och var fram till valet i september 2013 representerat i den tyska förbundsdagen.

Partiet grundades år 1948. Från 1969 till 1982 satt det i regeringskoalition med socialdemokratiska SPD, och från och med oktober 1982 i koalition med CDU/CSU, med partiledaren Hans-Dietrich Genscher som utrikesminister. Efter valnederlaget 1998 kom FDP att höra till oppositionen. I valet 2009 gick partiet starkt framåt och kunde bilda regering med CDU/CSU. Efter valet 2013 kom dock partiet att helt förlora sin representation i förbundsdagen, då det hamnade strax under femprocentsspärren.

I Europaparlamentet har FDP sedan valet 2009 tolv ledamöter, som sitter i gruppen Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa.

Historia

FDP:s resultat i förbundsdagsval 1949–2013.

FDP har suttit med i federala regeringar 1949–1956, 1961–1966 och 1969–1998 i sammanlagt 42 år, vilket är längre än något annat parti i den tyska förbundsrepubliken. Partiet har haft sex vicekanslerer, fyra utrikesministrar och två förbundspresidenter. Utrikespolitiken går i FDP:s tradition som sträcker sig tillbaka till Walther Rathenau och Gustav Stresemann. Partiet har också varit starkt på justitie- och näringslivspolitik.

FDP grundas

Det har genom historien funnits flera liberala partier i Tyskland (bland andra Deutsche Demokratische Partei, Tyska nationalliberala partiet och Deutsche Volkspartei) men dagens FDP grundades efter andra världskriget. År 1947 grundades det liberala partiet Demokratische Partei Deutschlands (DPD) som hela Tysklands liberala parti med Theodor Heuss och Wilhelm Külz som ledare i Rothenburg ob der Tauber. Politiska motsättningar gjorde att projektet misslyckades och Külz bildade ett liberalt parti i östra Tyskland. Den 11 december 1948 följde i stället grundandet av Freie Demokratische Partei (FDP) i Heppenheim an der Bergstraße då alla liberala partier i de västliga ockupationszonerna (Västtyskland) gick samman. Vid utarbetandet av den tyska grundlagen (Grundgesetz) kom FDP att spela en stor roll under ledning av Heuss.

Från 1966 till 1969 satt man i opposition då ”den stora koalitionen” hade regeringsmakten.

Koalitionsregering med SPD

1969 bildade man regering med SPD, en koalition som skulle hålla under 13 års tid. SPD:s Willy Brandt blev kansler men FDP:s ledare Walter Scheel blev utrikesminister och de två kom att bilda ett tandempar som tillsammans drev igenom bland annat den nya västtyska utrikespolitiken. När Scheel blev förbundspresident 1974 tog i stället Hans-Dietrich Genscher över som FDP:s ledare och utrikesminister. Genscher kom att vara tysk utrikesminister under 18 år. Från slutet av 1970-talet blev det allt tydligare att SPD och FDP kommit långt ifrån varandra men koalitionen höll även inför förbundsdagsvalet 1980 som man vann med den sittande Helmut Schmidt (SPD) som kanslerkandidat. 1982 följde regeringskrisen som utlöstes av FDP under Genscher och innebar att FDP istället bildade regering med CDU/CSU, varvid CDU:s Helmut Kohl blev förbundskansler och Genscher kunde fortsätta som utrikesminister och vicekansler.

Koalitionsregering med CDU/CSU

Valet att gå in i en koalition med CDU/CSU förde med sig en splittring inom partiet, så att tjugo procent av medlemmarna lämnade partiet, och även i 1983 års förbundsdagsval led partiet nederlag (från 10,6 i föregående val till 7 procent). Medlemmarna gick främst till SPD, de gröna och mindre liberala partier.

1998 förlorade CDU/CSU och FDP regeringsmakten till SPD och de gröna. År 2005 firade man dock en valframgång då man med 9,8 procent blev det tredje största partiet i förbundsdagen och därmed också det största oppositionspartiet.

FDP och den tyska återföreningen

FDP stödde den tyska återförening 1990 som Kohl tog initiativ till efter Berlinmurens fall 1989. Vid återföreningen anslöt sig ett antal tidigare östtyska partier till FDP, som därigenom snabbt fick en organisatorisk bas i de nya förbundsländerna. Bland de östtyska partier som gick upp i FDP fanns bland annat de tidigare blockpartierna LDP och NDPD samt ett nybildat östtyskt FDP.

Regeringen Merkel II

Efter valet 2009 ingick man återigen i koalitionsregering med CDU/CSU (se Regeringen Merkel II). FDP gjorde i valet sitt bästa valresultat någonsin och fem FDP:are blev ministrar: Guido Westerwelle, Sabine Leutheusser-Schnarrenberger, Philipp Rösler, Rainer Brüderle och Dirk Niebel. Partiet kom efter valet att tappa en stor del av sitt stöd i opinionen och har efter rekordvalet stadigt tappat stöd i opinionsundersökningar och lidit nederlag i lokala och regionala val. Efter nederlag i delstatsvalen under början av 2011 avgick Westerwelle som partiledare och ersattes av Rösler, som även blev vice förbundskansler och bytte post från hälsominister till minister för näringsliv och teknologi.

Partiet hamnade strax under femprocentsspärren i förbundsdagsvalet den 22 september 2013 och lämnade därmed förbundsregeringen och förbundsdagen. Dagen efter valförlusten tillkännagav Rösler sin avgång som partiledare.

Partiordförande

Theodor Heuss (FDP), Förbundsrepubliken Tysklands förste president

• Theodor Heuss 1948-1949
• Franz Blücher 1949-1954
• Thomas Dehler 1954-1957
• Reinhold Maier 1957-1960
• Erich Mende 1960-1968
• Walter Scheel 1968-1974
• Hans-Dietrich Genscher 1974-1985
• Martin Bangemann 1985-1988
• Otto Graf Lambsdorff 1988-1993
• Klaus Kinkel 1993-1995
• Wolfgang Gerhardt 1995-2001
• Guido Westerwelle 2001-2011
• Philipp Rösler 2011-2013
• Christian Lindner sedan 2013

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Officiell webbplats