Hoppa till innehållet

The Human League: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigering
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
± 2 kategorier med Hotcat
Plumbot (Diskussion | Bidrag)
Robotar
1 894 104 redigeringar
m →‎Externa länkar: Lägger till * före mall-anrop
 
(44 mellanliggande sidversioner av 23 användare visas inte)
Rad 2: Rad 2:
|namn = The Human League
|namn = The Human League
|bild = The Human League 2007.jpg
|bild = The Human League 2007.jpg
|bild_text = The Human League 2007 <Br> Susan Ann Sulley, Philip Oakey, Joanne Catherall
|bildtext = The Human League 2007 <br /> Susan Ann Sulley, Philip Oakey, Joanne Catherall
|bildstorlek = <!-- låt mallen bestämma bildstorlek -->
|bild_storlek = 300px
|färg = grupp_eller_band
|färg = grupp_eller_band
|bakgrund = {{flaggbild|Storbritannien}} [[Sheffield]], [[Storbritannien]]
|bakgrund = {{flaggbild|Storbritannien}} [[Sheffield]], [[England]], [[Storbritannien]]
|instrument =
|instrument =
|genre = [[New wave-musik|New wave]]<br/>[[Synthpop]]
|genre = [[Syntpop]], [[new wave-musik|new wave]], [[electropop]], [[danspop]], [[new romantic]]
|roll =
|roll =
|aktiva_år = [[Musikåret 1977|1977]]-
|aktiva_år = [[Musikåret 1977|1977]]-
|skivbolag = Fast Product, [[EMI]], Wall of Sound, [[Virgin Records]], [[A&M Records]], [[East West Records]], [[Caroline Records]]
|skivbolag =
|associerade_akter =
|artistsamarbeten =
|medlemmar = [[Philip Oakey]]<br>[[Joanne Catherall]]<br>[[Susan Ann Sulley]]
|medlemmar = [[Philip Oakey]]<br />[[Joanne Catherall]]<br />[[Susan Ann Sulley]]
|tidigare_medlemmar = [[Ian Craig Marsh]]<br>[[Martyn Ware]]<br>[[Philip Adrian Wright]]<br>[[Ian Burden]]<br>[[Jo Callis]]
|tidigare_medlemmar = [[Ian Craig Marsh]]<br />[[Martyn Ware]]<br />[[Philip Adrian Wright]]<br />[[Ian Burden]]<br />[[Jo Callis]]
|inspiratörer =
|inspiratörer =
|inspirerat =
|inspirerat =
|relaterade_band = [[Heaven 17]], [[British Electric Foundation|B.E.F. (British Electric Foundation)]], [[Giorgio Moroder]], Jimmy Jam & Terry Lewis
|relaterade_band =
|hemsida =
|hemsida =
}}
}}
'''The Human League''' är en [[Storbritannien|brittisk]] [[New wave-musik|new wave]]/[[synthpop]]-grupp bildad i [[Sheffield]] i september [[Musikåret 1977|1977]] av [[Martin Ware]], [[Ian Marsh]] och [[Philip Oakey]]. Gruppens mest kända inspelning "''[[Don't You Want Me]]''" kom [[Musikåret 1981|1981]].
'''The Human League''' är en [[Storbritannien|brittisk]] [[New wave-musik|new wave]]/[[synthpop]]-grupp bildad i [[Sheffield]] i september [[Musikåret 1977|1977]] av [[Martyn Ware]], [[Ian Craig Marsh]] och [[Philip Oakey]]. Gruppens största framgångar kom med hitsingeln "''[[Don't You Want Me]]''" och albumet ''[[Dare]]'' 1981.


==Historik==
== Historik ==
===1977-79: De första åren===
=== 1977-79: De första åren ===
Martyn Ware och [[Ian Craig Marsh]] arbetade som datoroperatörer 1977 och kombinerade detta med ett intresse för [[popmusik]] och [[avantgarde|avantgardistisk]] [[elektronisk musik]]. De skaffade en Roland System 100 [[synthesizer]] och började skapa egen musik. De skapade en grupp kallad ''The Future'' tillsammans med [[Adi Newton]]. Newton lämnade gruppen och då Glenn Gregory var upptagen föll valet på Phil Oakey som ny sångare. Oakey var en skolkamrat och hade inte tidigare varit med i något band. En kort tid senare tog man namnet The Human League, hämtat från science fiction-spelet ''[[Starforce: Alpha Centauri]]''. Denna första bandformering var ganska framgångsrik med dess två album ''Reproduction'' ([[musikåret 1979|1979]]) och ''Travelogue'' ([[musikåret 1980|1980]]) som både nådde Topp 40 på den brittiska albumlistan. Man hade en hit [[1978]] med ''Being Boiled''.
Martyn Ware och [[Ian Craig Marsh]] arbetade som datoroperatörer 1977 och kombinerade detta med ett intresse för [[popmusik]] och [[avantgarde|avantgardistisk]] [[elektronisk musik]]. De skaffade en Roland System 100 [[synthesizer]] och började skapa egen musik. De skapade en grupp kallad ''The Future'' tillsammans med [[Adi Newton]]. Newton lämnade gruppen och då Glenn Gregory (som senare blev sångare i [[Heaven 17]]) var upptagen föll valet på Phil Oakey som ny sångare. Oakey var en skolkamrat och hade inte tidigare varit med i något band. En kort tid senare tog de namnet The Human League, hämtat från science fiction-spelet ''[[Starforce: Alpha Centauri]]''. Denna första bandformering gav ut debutalbumet ''[[Reproduction]]'' ([[musikåret 1979|1979]]) utan någon större framgång, men uppföljaren ''[[Travelogue (The Human League-album)|Travelogue]]'' ([[musikåret 1980|1980]]) sålde desto bättre och gick in på en topp 20-placering i Storbritannien. Debutsingeln ''[[Being Boiled]]'' släpptes redan 1978 och blev senare en topp 10-hit på den brittiska singellistan när den återutgavs 1982.<ref name="charts">{{webref|url=https://www.officialcharts.com/artist/18435/human-league/ |titel=The Human League |utgivare=Official Charts }}</ref>


===1980-85: Splittring och framgångar===
=== 1980-85: Splittring och framgångar ===
Originaluppsättningen splittrades då Martyn Ware och Ian Craig Marsh lämnade varpå Wright och Oakey släppte singeln "''Boys and Girls''". Martyn Ware och Ian Craig Marsh bildade istället [[Heaven 17]]. För att uppfylla turnékontrakt i Europa rekryterade de basisten [[Ian Burden]] tillsammans med två sångerskor, [[Susanne Sulley]] (Susan Ann Sulley) och [[Joanne Catherall]]. Sulley och Catherall hade Oakey träffat på en [[nattklubb]] i Sheffield. [[Musikåret 1981|1981]] blev [[Martin Rushent]] producent och singeln "''The Sound of the Crowd''" gav äntligen framgångar på singelslistan. Gitarristen [[Jo Callis]] anslöt till bandet och man kom att producerade det mest framgångsrika albumet ''[[Dare]]'' som släpptes 1981. ''Dare'' blev en stor framgång med hitsinglar som "''Open Your Heart''", "''Love Action (I Believe in Love)''" och framförallt "''Don't You Want Me''". "''Don't You Want Me''" rusade upp till Englandslistans förstaplats. Sommaren 1982 blev den etta i USA. Till dessa hits gjorde man välarbetade [[musikvideo]]s, bland annat till "''Love Action''" där man lät sig inspireras från filmen ''[[Mandomsprovet]]''. Human League blev ett av de ledande grupperna inom strömningen [[new romantic]].
Originaluppsättningen splittrades då Martyn Ware och Ian Craig Marsh lämnade varpå Wright och Oakey släppte singeln "''Boys and Girls''". Martyn Ware och Ian Craig Marsh bildade istället [[B.E.F]] och [[Heaven 17]]. För att uppfylla turnékontrakt i Europa rekryterade de basisten [[Ian Burden]] och två sångerskor, Susanne Sulley ([[Susan Ann Sulley]]) och [[Joanne Catherall]]. Sulley och Catherall hade Oakey träffat på en [[nattklubb]] i Sheffield. De var då två 17-åriga studenter utan någon som helst erfarenhet från musikbranschen.<ref name="vogue">{{webref|url=https://thevogue.com/artists/the-human-league/ |titel=The Human League |utgivare=Vogue }}</ref>


[[Musikåret 1981|1981]] blev [[Martin Rushent]] gruppens producent och singeln "''[[The Sound of the Crowd]]''" gav äntligen framgångar på singellistan. [[Jo Callis]] (tidigare gitarrist i [[The Rezillos]]) anslöt till bandet och man kom att producerade sitt mest framgångsrika album ''[[Dare]]'' som släpptes 1981. ''Dare'' blev en stor framgång med hitsinglar som "''[[Open Your Heart (sång av The Human League)|Open Your Heart]]''", "''[[Love Action (I Believe in Love)]]''" och framförallt "''[[Don't You Want Me]]''". "''Don't You Want Me''" rusade upp till Englandslistans förstaplats julen 1981 och blev en av det årets mest sålda singlar.<ref name="vogue" /> Sommaren 1982 blev "Don't You Want Me" även etta i USA. Till dessa hits gjorde man välarbetade [[musikvideo]]s, bland annat till "''Love Action''" där man lät sig inspireras från filmen ''[[Mandomsprovet]]''. Human League blev en av de ledande grupperna inom [[synthpop]]-genren och associerade ofta med strömningen [[new romantic]].<ref name="vogue" />
[[Musikåret 1982|1982]] hade Human League en hit med "''Mirror Man''" som nådde englandslistans andraplats. Man hade problem att följa upp Dare och bland annat lämnade producenten Martin Rushent projektet. [[Musikåret 1984|1984]] kom singeln "''The Lebanon''" och albumet ''Hysteria''.


[[Musikåret 1982|1982]] hade Human League en hit med "''[[Mirror Man]]''" som nådde englandslistans andraplats. Man hade problem att följa upp ''Dare'' och bland annat lämnade producenten Martin Rushent projektet. [[Musikåret 1983|1983]] fick de ännu en singelhit med "''[[(Keep Feeling) Fascination]]''" men det planerade albumet blev ständigt uppskjutet. [[Musikåret 1984|1984]] kom singeln "''The Lebanon''" och albumet ''[[Hysteria (The Human League-album)|Hysteria]]''.<ref name="vogue" />
[[Musikåret 1985|1985]] följde ett samarbete mellan Oakey och [[Giorgio Moroder]] under namnet Philip Oakey & Giorgio Moroder. Duon skapade låten "''Together in Electric Dreams''" som även Human League kommit att spela.


[[Musikåret 1985|1985]] följde ett samarbete mellan Oakey och [[Giorgio Moroder]] under namnet Philip Oakey & Giorgio Moroder. Duon skapade låten "''Together in Electric Dreams''" som även Human League kommit att spela.<ref name="vogue" />
===Efter 1986===
Efter [[musikåret 1986|1986]] har man inte haft några stora kommersiella framgångar. Idag består Human League av Philip Oakey, Susan Gayle och Joanne Catherall. Bandet turnerar fortfarande.


The Human League hade vid denna tid stora kreativa problem och svårigheter med att åstadkomma nytt material, något som förvärrades när Jo Callis som varit med och skrivit flera av deras tidigare hits lämnade bandet. Virgin Records parade ihop bandet med de amerikanska producenterna [[Jimmy Jam och Terry Lewis]] som tidigare producerat bland andra [[Janet Jackson]], vilket resulterade i albumet ''[[Crash (The Human League-album)|Crash]]'' 1986. Många av låtarna skrevs av Jam och Lewis och soundet skiljde sig stort från The Human Leagues tidigare utgivningar.<ref name="vogue" /> Från albumet fick gruppen sin sista stora hit med låten "''[[Human (sång av The Human League)|Human]]''" som överraskande nådde 1:a platsen på amerikanska singellistan och en 8:e plats på englandslistan.<ref name="charts" />
==Diskografi==

{{M|1979|Reproduction}}
=== Efter 1986 ===
{{M|1980|Travelogue (The Human League-album)|Travelogue}}
Efter 1986 har gruppen inte haft några större kommersiella framgångar. Idag består Human League av Philip Oakey, Susan Ann Sulley och Joanne Catherall. Bandet turnerar fortfarande. 2011 släpptes gruppens tionde album "''Credo''".
{{M|1981|Dare}}
Human League spelade i Sverige i augusti [[2010]] på Forever Young, en turné med inriktning på 80-talsmusik med stopp i sex svenska städer. Andra band som uppträdde var [[Alphaville (musikgrupp)|Alphaville]], [[Howard Jones]], [[Jakob Hellman]], [[Lustans Lakejer]] och [[Ultravox]].
{{M|1982|Love and Dancing}}

{{M|1984|Hysteria (The Human League-album)|Hysteria}}
=== Inflytande ===
{{M2|1986|Crash}}
Gruppen anses ha haft ett stort inflytande över [[elektronisk musik]] och bland annat influerat [[Madonna (artist)|Madonna]], [[Pet Shop Boys]] och [[La Roux]].<ref>{{tidningsref |efternamn=Morley |förnamn=Paul |titel=The Human League: do you still want them, baby? |url=http://www.theguardian.com/music/2011/feb/27/human-league-credo-new-album |datum=27 februari 2011 |utgivare=The Guardian |hämtdatum=4 juni 2015}}</ref> Deras låtar har [[sampling (musik)|samplats]] och gjorts i [[coverversion]]er av bland andra [[George Michael]], [[Gorillaz]], [[Ladytron]], [[Utah Saints]], [[Richard X]], [[Beats International]] och [[Robbie Williams]].<ref>{{Webbref |url=http://www.whosampled.com/The-Human-League/ |titel=The Human League |hämtdatum=4 juni 2015 |format= |verk=WhoSampled.com }}</ref>
{{M|1990|Romantic?}}

{{M|1995|Octopus(The Human League-album)|Octopus}}
== Diskografi ==
{{M|2001|Secrets}}
;Studioalbum
{{M|2005|Live at the Dome}} (live)
*{{M|1979|Reproduction}}
*{{M|1980|Travelogue (The Human League-album)|Travelogue}}
*{{M|1981|Dare}}
*{{M|1984|Hysteria (The Human League-album)|Hysteria}}
*{{M|1986|Crash (The Human League-album)|Crash}}
*{{M|1990|Romantic?}}
*{{M|1995|Octopus(The Human League-album)|Octopus}}
*{{M|2001|Secrets (The Human League-album)|Secrets}}
*{{M|2011|Credo (The Human League-album)|Credo}}

;Livealbum
*{{M|2005|Live at the Dome}}

;Samlingsalbum
*1982 - ''[[Love and Dancing]]'' (remixalbum)
*1988 - ''Greatest Hits''
*1995 - ''Greatest Hits''
*1996 - ''Soundtrack to a Generation''
*1997 - ''The Best Of''
*1998 - ''The Very Best of The Human League''
*2002 - ''The Golden Hour of the Future''
*2003 - ''The Very Best of The Human League''
*2005 - ''Original Remixes & Rarities''
*2011 - ''Essential''
*2012 - ''Dare / Fascination!''

'''Singlar''' (topp 40 på [[UK Singles Chart]])
*1981 - ''[[The Sound of the Crowd]]'' (#12)
*1981 - ''[[Love Action (I Believe in Love)]]'' (#3)
*1981 - ''[[Open Your Heart (sång av The Human League)|Open Your Heart]]'' (#6)
*1981 - ''[[Don't You Want Me]]'' (#1)
*1982 - ''[[Being Boiled]]'' (återutgåva) (#6)
*1982 - ''[[Mirror Man]]'' (#2)
*1983 - ''[[(Keep Feeling) Fascination]]'' (#2)
*1984 - ''[[The Lebanon]]'' (#11)
*1984 - ''[[Life on Your Own]]'' (#16)
*1984 - ''[[Louise (sång)|Louise]]'' (#13)
*1986 - ''[[Human (sång av The Human League)|Human]]'' (#8)
*1990 - ''[[Heart Like a Wheel (sång av The Human League)|Heart Like a Wheel]]'' (#29)
*1995 - ''[[Tell Me When]]'' (#6)
*1995 - ''[[One Man in My Heart]]'' (#13)
*1995 - ''[[Filling Up with Heaven]]'' (#36)
*1995 - ''[[Don't You Want Me]]'' (remix) (#16)
*1996 - ''[[Stay with Me Tonight]]'' (#40)

==Källor==
<references/>


== Externa länkar ==
== Externa länkar ==
* {{Commonscat|The Human League}}
* [http://www.the-black-hit-of-space.dk/menu.htm The-Black-Hit-Of-Space]
* [http://www.susanne-sulley.net Susanne Sulley Online]
* [http://thehumanleague.co.uk Officiell webbplats]


[[Kategori:Engelska synthpopgrupper|Human Leaugue, The]]
{{STANDARDSORTERING:Human Leaugue, The}}
[[Kategori:Musikgrupper bildade 1977|Human Leaugue, The]]
[[Kategori:Musik i Sheffield|Human Leaugue, The]]
[[Kategori:Engelska new wave-grupper]]
[[Kategori:Engelska new wave-grupper]]
[[Kategori:Engelska synthpopgrupper]]

[[Kategori:Musikgrupper bildade 1977]]
[[ca:The Human League]]
[[da:The Human League]]
[[Kategori:Musik i Sheffield]]
[[Kategori:Triogrupper]]
[[de:The Human League]]
[[en:The Human League]]
[[es:The Human League]]
[[et:The Human League]]
[[fi:Human League]]
[[fr:The Human League]]
[[it:The Human League]]
[[ja:ヒューマン・リーグ]]
[[nl:The Human League]]
[[no:The Human League]]
[[pl:The Human League]]
[[pt:The Human League]]
[[ru:The Human League]]
[[sq:The Human League]]

Nuvarande version från 5 juli 2024 kl. 13.45

The Human League
The Human League 2007
Susan Ann Sulley, Philip Oakey, Joanne Catherall
BakgrundStorbritannien Sheffield, England, Storbritannien
GenrerSyntpop, new wave, electropop, danspop, new romantic
År som aktiva1977-
SkivbolagFast Product, EMI, Wall of Sound, Virgin Records, A&M Records, East West Records, Caroline Records
Relaterade artisterHeaven 17, B.E.F. (British Electric Foundation), Giorgio Moroder, Jimmy Jam & Terry Lewis
Medlemmar
Philip Oakey
Joanne Catherall
Susan Ann Sulley
Tidigare medlemmar
Ian Craig Marsh
Martyn Ware
Philip Adrian Wright
Ian Burden
Jo Callis

The Human League är en brittisk new wave/synthpop-grupp bildad i Sheffield i september 1977 av Martyn Ware, Ian Craig Marsh och Philip Oakey. Gruppens största framgångar kom med hitsingeln "Don't You Want Me" och albumet Dare 1981.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

1977-79: De första åren

[redigera | redigera wikitext]

Martyn Ware och Ian Craig Marsh arbetade som datoroperatörer 1977 och kombinerade detta med ett intresse för popmusik och avantgardistisk elektronisk musik. De skaffade en Roland System 100 synthesizer och började skapa egen musik. De skapade en grupp kallad The Future tillsammans med Adi Newton. Newton lämnade gruppen och då Glenn Gregory (som senare blev sångare i Heaven 17) var upptagen föll valet på Phil Oakey som ny sångare. Oakey var en skolkamrat och hade inte tidigare varit med i något band. En kort tid senare tog de namnet The Human League, hämtat från science fiction-spelet Starforce: Alpha Centauri. Denna första bandformering gav ut debutalbumet Reproduction (1979) utan någon större framgång, men uppföljaren Travelogue (1980) sålde desto bättre och gick in på en topp 20-placering i Storbritannien. Debutsingeln Being Boiled släpptes redan 1978 och blev senare en topp 10-hit på den brittiska singellistan när den återutgavs 1982.[1]

1980-85: Splittring och framgångar

[redigera | redigera wikitext]

Originaluppsättningen splittrades då Martyn Ware och Ian Craig Marsh lämnade varpå Wright och Oakey släppte singeln "Boys and Girls". Martyn Ware och Ian Craig Marsh bildade istället B.E.F och Heaven 17. För att uppfylla turnékontrakt i Europa rekryterade de basisten Ian Burden och två sångerskor, Susanne Sulley (Susan Ann Sulley) och Joanne Catherall. Sulley och Catherall hade Oakey träffat på en nattklubb i Sheffield. De var då två 17-åriga studenter utan någon som helst erfarenhet från musikbranschen.[2]

1981 blev Martin Rushent gruppens producent och singeln "The Sound of the Crowd" gav äntligen framgångar på singellistan. Jo Callis (tidigare gitarrist i The Rezillos) anslöt till bandet och man kom att producerade sitt mest framgångsrika album Dare som släpptes 1981. Dare blev en stor framgång med hitsinglar som "Open Your Heart", "Love Action (I Believe in Love)" och framförallt "Don't You Want Me". "Don't You Want Me" rusade upp till Englandslistans förstaplats julen 1981 och blev en av det årets mest sålda singlar.[2] Sommaren 1982 blev "Don't You Want Me" även etta i USA. Till dessa hits gjorde man välarbetade musikvideos, bland annat till "Love Action" där man lät sig inspireras från filmen Mandomsprovet. Human League blev en av de ledande grupperna inom synthpop-genren och associerade ofta med strömningen new romantic.[2]

1982 hade Human League en hit med "Mirror Man" som nådde englandslistans andraplats. Man hade problem att följa upp Dare och bland annat lämnade producenten Martin Rushent projektet. 1983 fick de ännu en singelhit med "(Keep Feeling) Fascination" men det planerade albumet blev ständigt uppskjutet. 1984 kom singeln "The Lebanon" och albumet Hysteria.[2]

1985 följde ett samarbete mellan Oakey och Giorgio Moroder under namnet Philip Oakey & Giorgio Moroder. Duon skapade låten "Together in Electric Dreams" som även Human League kommit att spela.[2]

The Human League hade vid denna tid stora kreativa problem och svårigheter med att åstadkomma nytt material, något som förvärrades när Jo Callis som varit med och skrivit flera av deras tidigare hits lämnade bandet. Virgin Records parade ihop bandet med de amerikanska producenterna Jimmy Jam och Terry Lewis som tidigare producerat bland andra Janet Jackson, vilket resulterade i albumet Crash 1986. Många av låtarna skrevs av Jam och Lewis och soundet skiljde sig stort från The Human Leagues tidigare utgivningar.[2] Från albumet fick gruppen sin sista stora hit med låten "Human" som överraskande nådde 1:a platsen på amerikanska singellistan och en 8:e plats på englandslistan.[1]

Efter 1986

[redigera | redigera wikitext]

Efter 1986 har gruppen inte haft några större kommersiella framgångar. Idag består Human League av Philip Oakey, Susan Ann Sulley och Joanne Catherall. Bandet turnerar fortfarande. 2011 släpptes gruppens tionde album "Credo". Human League spelade i Sverige i augusti 2010 på Forever Young, en turné med inriktning på 80-talsmusik med stopp i sex svenska städer. Andra band som uppträdde var Alphaville, Howard Jones, Jakob Hellman, Lustans Lakejer och Ultravox.

Inflytande

[redigera | redigera wikitext]

Gruppen anses ha haft ett stort inflytande över elektronisk musik och bland annat influerat Madonna, Pet Shop Boys och La Roux.[3] Deras låtar har samplats och gjorts i coverversioner av bland andra George Michael, Gorillaz, Ladytron, Utah Saints, Richard X, Beats International och Robbie Williams.[4]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
  • 1982 - Love and Dancing (remixalbum)
  • 1988 - Greatest Hits
  • 1995 - Greatest Hits
  • 1996 - Soundtrack to a Generation
  • 1997 - The Best Of
  • 1998 - The Very Best of The Human League
  • 2002 - The Golden Hour of the Future
  • 2003 - The Very Best of The Human League
  • 2005 - Original Remixes & Rarities
  • 2011 - Essential
  • 2012 - Dare / Fascination!

Singlar (topp 40 på UK Singles Chart)

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”The Human League”. Official Charts. https://www.officialcharts.com/artist/18435/human-league/. 
  2. ^ [a b c d e f] ”The Human League”. Vogue. https://thevogue.com/artists/the-human-league/. 
  3. ^ Morley, Paul (27 februari 2011). ”The Human League: do you still want them, baby?”. The Guardian. http://www.theguardian.com/music/2011/feb/27/human-league-credo-new-album. Läst 4 juni 2015. 
  4. ^ ”The Human League”. WhoSampled.com. http://www.whosampled.com/The-Human-League/. Läst 4 juni 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Human_League&oldid=55182681”