Hoppa till innehållet

Sagittarius A*: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Referenser: Extra källa
Märken: Mobilredigering Redigering via mobilsajten
Karaktär: felaktiga uppgifter borttagna. Artikeln behöver omarbetning.
 
(10 mellanliggande sidversioner av 6 användare visas inte)
Rad 12: Rad 12:
|absolut_magnitud=
|absolut_magnitud=
}}
}}
[[File:EHT Sagittarius A*.jpg|miniatyr|Bild av Sagittarius A*, publicerad av Event Horizon Telescope 12 maj 2022.<ref>{{Tidskriftsref |författare=Kazunori Akiyama, et al |rubrik=First Sagittarius A* Event Horizon Telescope Results. I. The Shadow of the Supermassive Black Hole in the Center of the Milky Way |url=https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ac6674 |datum=12 maj 2022 |tidskrift=Astrophysical Journal |volym= |utgivningsort= |utgivare= |nummer= |sid= |hämtdatum=12 maj 2022 |id= |doi= |issn= |citat= |språk= |ref=}}</ref>]]
'''Sagittarius A*''' ('''Sgr A*'''; i stjärnbilden [[Skytten (stjärnbild)|Skytten]]) är en ljusstark och extremt kompakt radiokälla i [[Vintergatan]]s centrum, och en del av objektgruppen [[Sagittarius A]]. Centrum för Vintergatan befinner sig cirka 26&nbsp;000 [[ljusår]] från [[jorden]]. Objektet anses vara ett [[supermassivt svart hål]].


== Karaktär ==
'''Sagittarius A*''' ('''Sgr A*'''; i stjärnbilden [[Skytten (stjärnbild)|Skytten]]) är en ljusstark och extremt kompakt radiokälla i [[Vintergatan]]s centrum, och är en del av objektgruppen [[Sagittarius A]]. Centrum för vår galax befinner sig ca 26&nbsp;000 [[ljusår]] från [[jorden]].
Den [[16 oktober]] [[2002]] upptäckte ett internationellt forskarlag lett av Rainer Schödel vid [[Max Planck-institutet för utomjordisk fysik]], efter tio års studier, att stjärnan [[S2 (stjärna)|S2]] roterar i en elliptisk bana kring galaxens centrum med en omloppstid av 15 år. Detta verkade tyda på ett oerhört massivt objekt i centrum.


== Svart hål ==
== Identitet ==
Observationer med [[Chandra-teleskopet]] bekräftade att det är mest troligt att objektet är ett så kallat [[supermassivt svart hål]], det vill säga ett [[svart hål]] med ovanligt stor massa. Tidigare teorier har bland annat handlat om att massan i själva verket kunnat vara en kompakt stjärnhop. Med en så hög massa i en så liten radie, bedömer man att stjärnorna i detta fall emellertid skulle kollapsa in i varandra på grund av den höga gravitation de skulle utöva på varandra.
Den [[16 oktober]] [[2002]] upptäckte ett internationellt forskarlag lett av Rainer Schödel vid [[Max Planck-institutet för extraterrestriell fysik]] efter tio års studier att stjärnan [[S2 (stjärna)|S2]] roterar i en elliptisk bana kring galaxens centrum med en omloppstid av 15 år, vilket verkade tyda på ett oerhört massivt objekt i centrum med en massa motsvarande 2,6 ± 0,2 miljoner [[solen|solmassor]] i en volym med en radie (för händelsehorisonten) på högst 17 ljustimmar (120 [[Astronomisk enhet|AU]]). Senare observationer utförda av UCLA Galactic Center Group fastställde objektets massa till 3,7 miljoner solmassor i en radie på 6,25 ljustimmar (45 AU). Som storleksjämförelse roterar [[jorden]] runt [[solen]] på ett avstånd av 1 AU (per definition) och vårt solsystems yttersta planet [[Neptunus]] på ett avstånd av ca 30 AU. Trots att objektet skulle omfatta vårt solsystem i storlek är detta ändå en oerhört liten storlek med tanke på dess massa. S2 passerade i maj 2018 sin närmaste punkt i sin bana runt hålet, och beräknades nå en hastighet på 2.55% av ljusets hastighet, något som skulle skapa relativistiska effekter, vilket också observerades. 2018 observerades strålning från gas som verkar rotera med 30% av ljusets hastighet.


Observationer med röntgenteleskopet [[Chandra]] bekräftade att det är mest troligt att objektet är ett så kallat [[supermassivt svart hål]], dvs ett svart hål med ovanligt stor massa. Tidigare teorier har bl.a. handlat om att massan i själva verket kunnat vara en kompakt stjärnhop, men med så hög massa som man slutligen observerat, i en så liten radie, bedömer man att stjärnorna i detta fall skulle kollapsa in i varandra på grund av den höga gravitation de skulle utöva på varandra. Chandras observationer har också visat tecken på att det svarta hålet slukat minst en närliggande himlakropp, med de sedvanliga efterföljande fluktuationerna i röntgenljusstyrka som sedan återgått till den normala igen. Till exempel syntes i september 2013 ett mycket kraftigt och kortvarigt röntgenutbrott som man antagit varit en asteroid som slukats.<ref>[NASA’s Chandra Detects Record-Breaking Outburst from Milky Way’s Black Hole http://www.nasa.gov/press/2015/january/nasa-s-chandra-detects-record-breaking-outburst-from-milky-way-s-black-hole]</ref> Eftersom det handlar om ett mörkt objekt med en massa på cirka 4 miljoner solmassor, anses inget annat än ett supermassivt svart hål rimligt kunna förklara observationerna.
Chandra-teleskopets observationer har också visat tecken på att det svarta hålet slukat minst en närliggande himlakropp, med de sedvanliga efterföljande fluktuationerna i röntgenljusstyrka som sedan återgått till den normala igen. Till exempel syntes i september 2013 ett mycket kraftigt och kortvarigt röntgenutbrott som man antagit var en asteroid som slukats.<ref>[http://www.nasa.gov/press/2015/january/nasa-s-chandra-detects-record-breaking-outburst-from-milky-way-s-black-hole NASA’s Chandra Detects Record-Breaking Outburst from Milky Way’s Black Hole]</ref> Eftersom det handlar om ett mörkt objekt med en massa på cirka 4 miljoner solmassor, anses inget annat än ett supermassivt svart hål rimligt kunna förklara observationerna.


Sagittarius A* innehåller den enda kandidaten i Vintergatan till ett svart hål med en miljon solmassor eller mer. Man har upptäckt kandidater till supermassiva svarta hål i centrum av många galaxer (ofta med betydligt större massor) och det anses att Sagittarius A* innehåller Vintergatans centrala svarta hål, Vintergatans mittpunkt.
Sagittarius A* innehåller den enda kandidaten i Vintergatan till ett svart hål med en miljon solmassor eller mer. Man har upptäckt kandidater till supermassiva svarta hål i centrum av många galaxer (ofta med betydligt större massor). Det anses att Sagittarius A* innehåller Vintergatans centrala svarta hål, Vintergatans mittpunkt.


== Referenser ==
== Referenser ==

<references />
=== Noter ===
<references/>

=== Övriga källor ===
* [https://web.archive.org/web/20041230144822/http://www.astro.uu.se/astnews/2001/Oktober/01Okt4.html Bekräftat: Supermassivt svart hål i Vintergatans centrum]
* [https://web.archive.org/web/20041230144822/http://www.astro.uu.se/astnews/2001/Oktober/01Okt4.html Bekräftat: Supermassivt svart hål i Vintergatans centrum]
* [https://phys.org/news/2020-11-earth-faster-closer-black-hole.html Earth faster, closer to black hole in new map of galaxy]
*
[https://phys.org/news/2020-11-earth-faster-closer-black-hole.html]
* [https://web.archive.org/web/20120312131818/http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article21945.ece Snurrande stjärna bekräftar svart hål]
* [https://web.archive.org/web/20120312131818/http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article21945.ece Snurrande stjärna bekräftar svart hål]
* [https://web.archive.org/web/20080513064552/http://www.eso.org/public/outreach/press-rel/pr-2002/pr-17-02.html Surfing a Black Hole]
* [https://web.archive.org/web/20080513064552/http://www.eso.org/public/outreach/press-rel/pr-2002/pr-17-02.html Surfing a Black Hole]
* [http://www.astro.ucla.edu/~ghezgroup/gc/ UCLA Galactic Center Group]
* [http://www.astro.ucla.edu/~ghezgroup/gc/ UCLA Galactic Center Group]


[[Kategori:Astronomiska objekt]]
[[Kategori:Astronomiska upptäckter 1974]]
[[Kategori:Svarta hål]]
[[Kategori:Stjärnbilden Skytten]]
[[Kategori:Stjärnbilden Skytten]]
[[Kategori:Svarta hål]]
[[Kategori:Vintergatan]]

Nuvarande version från 5 mars 2024 kl. 14.19

Sagittarius A*
Sagittarius A* (mitten) med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion.
Sagittarius A* (mitten) med två inringade ljusreflektioner från en nylig explosion.
Observationsdata
EpokJ2000
StjärnbildSkytten
Rektascension17t 45m 40.045s
Deklination−29° 0′ 27.9″
Stjärntyp
SpektraltypRadiokälla
Astrometri
Avstånd25 900 ± 1 400  (7 940 ± 420[1] pc)
Bild av Sagittarius A*, publicerad av Event Horizon Telescope 12 maj 2022.[2]

Sagittarius A* (Sgr A*; i stjärnbilden Skytten) är en ljusstark och extremt kompakt radiokälla i Vintergatans centrum, och en del av objektgruppen Sagittarius A. Centrum för Vintergatan befinner sig cirka 26 000 ljusår från jorden. Objektet anses vara ett supermassivt svart hål.

Den 16 oktober 2002 upptäckte ett internationellt forskarlag lett av Rainer Schödel vid Max Planck-institutet för utomjordisk fysik, efter tio års studier, att stjärnan S2 roterar i en elliptisk bana kring galaxens centrum med en omloppstid av 15 år. Detta verkade tyda på ett oerhört massivt objekt i centrum.

Observationer med Chandra-teleskopet bekräftade att det är mest troligt att objektet är ett så kallat supermassivt svart hål, det vill säga ett svart hål med ovanligt stor massa. Tidigare teorier har bland annat handlat om att massan i själva verket kunnat vara en kompakt stjärnhop. Med en så hög massa i en så liten radie, bedömer man att stjärnorna i detta fall emellertid skulle kollapsa in i varandra på grund av den höga gravitation de skulle utöva på varandra.

Chandra-teleskopets observationer har också visat tecken på att det svarta hålet slukat minst en närliggande himlakropp, med de sedvanliga efterföljande fluktuationerna i röntgenljusstyrka som sedan återgått till den normala igen. Till exempel syntes i september 2013 ett mycket kraftigt och kortvarigt röntgenutbrott som man antagit var en asteroid som slukats.[3] Eftersom det handlar om ett mörkt objekt med en massa på cirka 4 miljoner solmassor, anses inget annat än ett supermassivt svart hål rimligt kunna förklara observationerna.

Sagittarius A* innehåller den enda kandidaten i Vintergatan till ett svart hål med en miljon solmassor eller mer. Man har upptäckt kandidater till supermassiva svarta hål i centrum av många galaxer (ofta med betydligt större massor). Det anses att Sagittarius A* innehåller Vintergatans centrala svarta hål, Vintergatans mittpunkt.

  1. ^ Eisenhauer, F., Schödel, R. et al. "A geometric determination of the distance to the galactic center." The Astrophysical Journal, 597, L121–L124, (2003).
  2. ^ Kazunori Akiyama, et al (12 maj 2022). ”First Sagittarius A* Event Horizon Telescope Results. I. The Shadow of the Supermassive Black Hole in the Center of the Milky Way”. Astrophysical Journal. https://iopscience.iop.org/article/10.3847/2041-8213/ac6674. Läst 12 maj 2022. 
  3. ^ NASA’s Chandra Detects Record-Breaking Outburst from Milky Way’s Black Hole

Övriga källor

[redigera | redigera wikitext]