Abd ül-Mecid I: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
Rrohdin (Diskussion | Bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| (47 mellanliggande sidversioner av 28 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{Regent |
|||
{{faktakoll|skarpa omdömen om sultanen emanerande från Ugglan|datum=2011-06}} |
|||
| namn = Abd ül-Mecid I |
|||
| bild = [[File:Abdulmejid portrait.jpg|200px|Abdulmejid portrait]] |
|||
'''Abd ül-Mecid I''', född [[23 april]] [[1823]], död [[25 juni]] [[1861]], var [[sultan]] över det [[Osmanska riket]]. Han efterträdde [[1839]] sin far, [[Mahmud II]], mitt under det att riket efter den osmanska härens upplösning vid [[Nisib]], där [[Egypten]]s [[pascha]] [[Mehmet Ali]], segrade, befann sig i så kritiskt läge att den unge sultanen kunde vänta sig bli angripen i sin egen huvudstad. De europeiska makterna räddade emellertid riket. Abd ül-Mecid lät städse leda sig av sin moder (död [[1853]]) och sin europeiskt bildade [[storvesir]] [[Reschid Pascha]], vilka [[1839]] lät honom utfärda den liberala konstitutionen ''chatt-i-sjerif'', varigenom hans fars politik fortsattes. År [[1850]] vann Abd ül-Mecid ett stort erkännande från hela [[Europa]] för sin fasta vägran att efterkomma [[Österrike]]s och [[Ryssland]]s krav att utlämna ungerska och polska [[flykting]]ar. Året [[1856]] utfärdade han en ny grundlag, ''chatt-i-humajun'', som skulle ombilda de Osmanska riket i västerländsk mening. Till det yttre hade hans makt vuxit, ty Egypten, [[Tripolis]] och [[Tunisien]] lovade riket lydnad och [[imam]]en av [[Maskat]] fogade sig under dess överhöghet. Abd ül-Mecid tog så gott som ingen personlig del i reformsträvandena, ännu mindre i [[Krimkriget]]s för osmanernas del lyckliga slut. Han var en godmodig men kraftlös man, hemfallen åt sinnliga njutningar och slöseri, och [[harem]]et hade fördärvliga följder för rikets finanser. |
|||
| bildtext = Abd ül-Mecid I |
|||
<!--succession--> |
|||
| succession = 31:e Osmanska sultanen |
|||
| regeringstid = 2 juli 1839 – 2 juni 1861 (21 år) |
|||
| kröning = |
|||
| företrädare = [[Mahmud II]] |
|||
| efterträdare = [[Abd ül-Aziz]] |
|||
<!--succession1--> |
|||
| succession1 = |
|||
| regeringstid1 = |
|||
| kröning1 = |
|||
| företrädare1 = |
|||
| efterträdare1 = |
|||
| valspråk1 = |
|||
<!--succession2--> |
|||
| succession2 = |
|||
| regeringstid2 = |
|||
| kröning2 = |
|||
| företrädare2 = |
|||
| efterträdare2 = |
|||
| valspråk2 = |
|||
<!--persondata--> |
|||
| gemål = |
|||
| gemåler = [[Servetseza Kadın]]<br>[[Tirimüjgan Kadın]]<br>[[Rahime Perestu]]<br>[[Bezmiara Kadın]]<br>[[Düzdidil Kadın]]<br>[[Zeynifelek Hanım]]<br>[[Serfiraz Hanım]]<br>[[Şevkefza Sultan]] |
|||
| barn = |
|||
| gemål2 = |
|||
| barn2 = |
|||
| personnamn = Abdul Mecid bin Mahmud |
|||
| era datum = |
|||
| postumt_namn = |
|||
| tempelnamn = |
|||
| ätt = [[Osmanska dynastin]] |
|||
| föräldrar = |
|||
| far = [[Mahmud II]] |
|||
| mor = [[Bezmiâlem Sultan]] |
|||
| födelsedatum = [[23 april|23]]/[[25 april]] 1823 |
|||
| födelseplats = |
|||
| dödsdatum = {{död datum och ålder|1861|6|25|1823|4|25}} |
|||
| dödsplats = |
|||
| begravddatum = |
|||
| begravningsplats = |
|||
| yrke = |
|||
| namnteckning = Tughra of Abdülmecid I.JPG |
|||
| religion = [[Sunni]] |
|||
}} |
|||
'''Abd ül-Mecid I''', född [[23 april|23]] eller [[25 april]] [[1823]] i [[Istanbul]], död [[25 juni]] [[1861]] i Istanbul, var [[sultan]] över det [[Osmanska riket]] från 1 juli [[1839]] fram till sin död 1861.<ref name=":1">{{Webbref|url=http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/abdulmecid-i|titel=Abdülmecid I - Uppslagsverk - NE|hämtdatum=2017-01-21|verk=www.ne.se|språk=sv}}</ref> |
|||
==Källor== |
|||
* Gábor Ágoston, Bruce Alan Masters (red): [http://books.google.com/books?id=QjzYdCxumFcC&pg=PA9&dq=Abd%C3%BClmecid&hl=sv&ei=rzgATteEEYGg-Abigb3hDQ&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CC0Q6AEwAQ#v=onepage&q=Abd%C3%BClmecid&f=false Encyclopedia of the Ottoman Empire], (2009), ISBN 978-0-8160-6259-1 , sid. 9 |
|||
{{runeberg.org|nfba|0027.html Abd-ul-medjid}} |
|||
==Biografi== |
|||
{{start box}} |
|||
Abd ül-Mecid var son till sultanen [[Mahmud II]] och [[Bezmiâlem Sultan|Bezmi Alim Valide Sultan]]. Han fick en västerländskt inriktad uppfostran och en god utbildning. Han talade turkiska, arabiska, franska och persiska flytande.<ref name=":1" /><ref name=":0">{{Bokref|efternamn=|förnamn=|författare=|redaktör=Gábor Ágoston & Bruce Masters|titel=Encyclopedia of the Ottoman Empire|url=http://psi424.cankaya.edu.tr/uploads/files/Agoston%20and%20Masters,%20Enc%20of%20Ott%20Empire.PDF|hämtdatum=12 augusti 2016|år=2009|språk=engelska|isbn=978-0-8160-6259-1|sid=9}}</ref> |
|||
{{succession box | företrädare = [[Mahmud II]] | titel = [[Osmanska dynastin|Osmansk sultan]] | år = [[1839]]–[[1861]] | efterträdare = [[Abd ül-Aziz]]}} |
|||
{{end box}} |
|||
Han efterträdde 1839 sin far, [[Mahmud II]], mitt under det att riket efter den osmanska härens upplösning vid [[Nisib]], där [[Egypten]]s [[pascha]] [[Mehmet Ali]], segrade, befann sig i så kritiskt läge att den unge sultanen kunde vänta sig bli angripen i sin egen huvudstad. De europeiska makterna räddade emellertid riket. Abd ül-Mecid lät ständigt leda sig av sin mor (död [[1853]]) och sin europeiskt bildade [[storvesir]] [[Reschid Pascha]], vilka [[1839]] lät honom utfärda den liberala konstitutionen ''chatt-i-sjerif'', varigenom hans fars politik fortsattes. |
|||
{{STANDARDSORTERING:Abd yl-Mecid I}}<!-- ingen accent --> |
|||
1840 agerade Abd ül-Mecid för att stoppa förföljelsen av [[judar]] i [[Damaskus]], han engagerade sig också mot [[slaveri]]. 1847 skickade han nödhjälp till [[Den stora svälten på Irland|det svältande Irland]]. Något som ledde till en kontrovers med [[Viktoria av Storbritannien|drottning Viktoria]].<ref>{{Bokref|efternamn=Kinealy|förnamn=Christine|titel=Charity and the Great Hunger in Ireland: The Kindness of Strangers|url=https://books.google.com/books?id=GnksAQAAQBAJ|hämtdatum=2016-08-12|datum=2013-10-10|år=|utgivare=A&C Black|språk=engelska|isbn=9781441117588}}</ref> År [[1850]] vann Abd ül-Mecid ett stort erkännande från hela [[Europa]] för bland annat sin fasta vägran att efterkomma [[Habsburgska monarkin|Österrikes]] och [[Ryssland]]s krav att utlämna ungerska och polska [[flykting]]ar. Året [[1856]] utfärdade han en ny grundlag, ''hatt-i humajun'', som skulle ombilda de Osmanska riket i västerländsk mening, och 1858 avkriminaliserade han homosexualitet.<ref>{{Tidningsref|författare=Tehmina Kazi|rubrik=The Ottoman empire's secular history undermines sharia claims|url=https://www.theguardian.com/commentisfree/belief/2011/oct/07/ottoman-empire-secular-history-sharia|tidning=The Guardian|datum=2011-10-07|hämtdatum=2016-08-12|språk=engelska|issn=0261-3077}}</ref><ref>{{Bokref|efternamn=Hussain|förnamn=Ishtiaq|författarlänk=|titel=The Tanzimat: Secular reforms in the Ottoman Empire|url=http://faith-matters.org/images/stories/fm-publications/the-tanzimat-final-web.pdf|hämtdatum=14 september 2016|år=2011|utgivare=Faith Matters|språk=engelska|sid=10}}</ref> |
|||
Till det yttre hade hans makt vuxit, i och med att Egypten, [[Tripolis]] och [[Tunisien]] lovade riket lydnad och [[imam]]en av [[Maskat]] fogade sig under dess överhöghet. |
|||
Abd ül-Mecid hade 37 barn varav fem kom att bli sultaner: [[Abd ül-Hamid II]], [[Murad V]], [[Mehmed V]] och [[Mehmet VI]]. Han beskrivs som en rättvis och godmodig man, men han var även bräcklig och tyckte mycket om sinnliga njutningar. Sultan Abd ül-Mecid avled i [[tuberkulos]] vid 39 års ålder.<ref name=":0" /> |
|||
== Referenser == |
|||
* {{runeberg.org|nfba|0027.html Abd-ul-medjid}} |
|||
=== Noter === |
|||
<references /> |
|||
{{s-start}} |
|||
{{s-hou|[[Osmanska dynastin|Huset Osman]]|23 april|1823|25 juni|1861}} |
|||
{{s-reg}} |
|||
{{s-bef|företrädare=[[Mahmud II]]}} |
|||
{{s-ttl|titel=[[Lista över sultaner i Osmanska riket|Sultan av Osmanska riket]]|år=2 juli 1839 – 25 juni 1861}} |
|||
{{s-aft|efterträdare=[[Abd ül-Aziz]]}} |
|||
{{s-rel|su}} |
|||
{{s-bef|företrädare=[[Mahmud II]]}} |
|||
{{s-ttl|titel=[[Lista över kalifer|Kalif av Osmanska kalifatet]]|år=2 juli 1839 – 25 juni 1861}} |
|||
{{s-aft|efterträdare=[[Abd ül-Aziz]]}} |
|||
{{s-end}} |
|||
{{Auktoritetsdata}} |
|||
{{STANDARDSORTERING:Abd yl-Mecid 01}} |
|||
[[Kategori:Personer i Osmanska riket under 1800-talet]] |
|||
[[Kategori:Osmanska rikets sultaner]] |
[[Kategori:Osmanska rikets sultaner]] |
||
[[Kategori:Riddare av Strumpebandsorden]] |
[[Kategori:Riddare av Strumpebandsorden]] |
||
| Rad 17: | Rad 88: | ||
[[Kategori:Avlidna 1861]] |
[[Kategori:Avlidna 1861]] |
||
[[Kategori:Män]] |
[[Kategori:Män]] |
||
[[Kategori:Mottagare av Hederslegionen]] |
|||
[[af:Abdülmecid I]] |
|||
[[ar:عبد المجيد الأول]] |
|||
[[az:I Əbdülməcid]] |
|||
[[bs:Abdul Medžid I]] |
|||
[[br:Abdülmecit I]] |
|||
[[bg:Абдул Меджид (пояснение)]] |
|||
[[ca:Abdülmecit]] |
|||
[[de:Abdülmecid I.]] |
|||
[[et:Abdülmecit]] |
|||
[[el:Αμπντούλ Μετζίτ Α΄]] |
|||
[[en:Abdülmecid I]] |
|||
[[es:Abdülmecit I]] |
|||
[[eo:Abd-ul-Meĝid]] |
|||
[[fa:عبدالمجید یکم]] |
|||
[[fr:Abdülmecit Ier]] |
|||
[[ko:압뒬메지트 1세]] |
|||
[[hr:Abdul Medžid I.]] |
|||
[[id:Abd-ul-Mejid I]] |
|||
[[it:Abdul Mejid I]] |
|||
[[he:אבדילמג'יט הראשון]] |
|||
[[lv:Abdulmedžids I]] |
|||
[[hu:I. Abdul-Medzsid oszmán szultán]] |
|||
[[mk:Абдул Меџит I]] |
|||
[[ms:Abd-ul-Mejid I]] |
|||
[[nl:Abdülmecit]] |
|||
[[ja:アブデュルメジト1世]] |
|||
[[no:Abdülmecid]] |
|||
[[pl:Abdulmecid I]] |
|||
[[pt:Abd-ul-Medjid I]] |
|||
[[ro:Abdul-Medjid]] |
|||
[[ru:Абдул-Меджид I]] |
|||
[[sr:Абдулмеџид I]] |
|||
[[sh:Abdul Medžid I.]] |
|||
[[tr:Abdülmecit]] |
|||
[[ur:عبد المجید اول]] |
|||
[[vi:Abdül Mecid I]] |
|||
[[zh:阿卜杜勒-邁吉德一世]] |
|||
Versionen från 3 mars 2024 kl. 13.04
| Abd ül-Mecid I | |
|---|---|
[[Image: |250px|alt=|Abd ül-Mecid I]]
| |
| Abd ül-Mecid I | |
31:e Osmanska sultanen
| |
| Regeringstid | 2 juli 1839 – 2 juni 1861 (21 år) |
| Företrädare | Mahmud II |
| Efterträdare | Abd ül-Aziz |
| Gemåler | Servetseza Kadın Tirimüjgan Kadın Rahime Perestu Bezmiara Kadın Düzdidil Kadın Zeynifelek Hanım Serfiraz Hanım Şevkefza Sultan |
| Personnamn | Abdul Mecid bin Mahmud |
| Ätt | Osmanska dynastin |
| Far | Mahmud II |
| Mor | Bezmiâlem Sultan |
| Född | 23/25 april 1823 |
| Religion | Sunni |
| Namnteckning | 
|
| Död | 25 juni 1861 (38 år) |
| |
Abd ül-Mecid I, född 23 eller 25 april 1823 i Istanbul, död 25 juni 1861 i Istanbul, var sultan över det Osmanska riket från 1 juli 1839 fram till sin död 1861.[1]
Biografi
Abd ül-Mecid var son till sultanen Mahmud II och Bezmi Alim Valide Sultan. Han fick en västerländskt inriktad uppfostran och en god utbildning. Han talade turkiska, arabiska, franska och persiska flytande.[1][2]
Han efterträdde 1839 sin far, Mahmud II, mitt under det att riket efter den osmanska härens upplösning vid Nisib, där Egyptens pascha Mehmet Ali, segrade, befann sig i så kritiskt läge att den unge sultanen kunde vänta sig bli angripen i sin egen huvudstad. De europeiska makterna räddade emellertid riket. Abd ül-Mecid lät ständigt leda sig av sin mor (död 1853) och sin europeiskt bildade storvesir Reschid Pascha, vilka 1839 lät honom utfärda den liberala konstitutionen chatt-i-sjerif, varigenom hans fars politik fortsattes.
1840 agerade Abd ül-Mecid för att stoppa förföljelsen av judar i Damaskus, han engagerade sig också mot slaveri. 1847 skickade han nödhjälp till det svältande Irland. Något som ledde till en kontrovers med drottning Viktoria.[3] År 1850 vann Abd ül-Mecid ett stort erkännande från hela Europa för bland annat sin fasta vägran att efterkomma Österrikes och Rysslands krav att utlämna ungerska och polska flyktingar. Året 1856 utfärdade han en ny grundlag, hatt-i humajun, som skulle ombilda de Osmanska riket i västerländsk mening, och 1858 avkriminaliserade han homosexualitet.[4][5]
Till det yttre hade hans makt vuxit, i och med att Egypten, Tripolis och Tunisien lovade riket lydnad och imamen av Maskat fogade sig under dess överhöghet.
Abd ül-Mecid hade 37 barn varav fem kom att bli sultaner: Abd ül-Hamid II, Murad V, Mehmed V och Mehmet VI. Han beskrivs som en rättvis och godmodig man, men han var även bräcklig och tyckte mycket om sinnliga njutningar. Sultan Abd ül-Mecid avled i tuberkulos vid 39 års ålder.[2]
Referenser
- Abd-ul-medjid i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
Noter
- ^ [a b] ”Abdülmecid I - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/abdulmecid-i. Läst 21 januari 2017.
- ^ [a b] Gábor Ágoston & Bruce Masters, red (2009) (på engelska). Encyclopedia of the Ottoman Empire. sid. 9. ISBN 978-0-8160-6259-1. http://psi424.cankaya.edu.tr/uploads/files/Agoston%20and%20Masters,%20Enc%20of%20Ott%20Empire.PDF. Läst 12 augusti 2016
- ^ Kinealy, Christine (2013-10-10) (på engelska). Charity and the Great Hunger in Ireland: The Kindness of Strangers. A&C Black. ISBN 9781441117588. https://books.google.com/books?id=GnksAQAAQBAJ. Läst 12 augusti 2016
- ^ Tehmina Kazi (7 oktober 2011). ”The Ottoman empire's secular history undermines sharia claims” (på engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/commentisfree/belief/2011/oct/07/ottoman-empire-secular-history-sharia. Läst 12 augusti 2016.
- ^ Hussain, Ishtiaq (2011) (på engelska). The Tanzimat: Secular reforms in the Ottoman Empire. Faith Matters. sid. 10. http://faith-matters.org/images/stories/fm-publications/the-tanzimat-final-web.pdf. Läst 14 september 2016
|