Motreformationen: Skillnad mellan sidversioner

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

Inline

Nuvarande version från 17 december 2023 kl. 12.21

Motreformationen, även tridentinska reformen, den katolska pånyttfödelsen^[1] eller den katolska reformationen, var en period i den romersk-katolska förnyelsen som inleddes med Tridentinska mötet (1545-1563) och upphörde med slutet av trettioåriga kriget (1648). Motreformationen var en förnyelse inom den romersk-katolska kyrkan. Den uppstod som en motreaktion på reformationen och hade fyra huvudsakliga inriktningar:

Kyrklig eller strukturell omvandling
Andliga ordnar
Andliga rörelser
Politiska dimensioner

Bland dessa reformer fanns bland annat grundandet av prästseminarier för att utbilda präster i kyrkans andliga liv och teologiska tradition, omvandlingen av det kristna livet genom att återföra de andliga ordnarna till sin teologiska grund och nya andliga rörelser som fokuserade på ett liv i bön och en personlig relation med Kristus, inklusive de spanska mystikerna och den franska spiritualistiska skolan. Motreformationen hade också politiska dimensioner, till exempel den romerska inkvisitionen. Ett viktigt syfte med motreformationen var att missionera i de delar av världen som koloniserats som huvudsakligen katolska, men även att återföra länder som Sverige och England till katolicismen.^[1] Före och i inledningen av trettioåriga kriget kom den också till uttryck genom förbud av icke-katolska gudstjänster, exempelvis i Wien med omgivningar.^[2]

Denna rörelse föranleddes utan tvivel av den oro som reformationen väckte men fullföljde redan tidigare ställda reformkrav. En bättre beteckning är därför ”tridentinska reformen”. Uttrycket ”motreformation” är däremot berättigat, när man talar om åtgärder som den romersk-katolska kyrkan vidtog för att bemöta och motarbeta reformationen.

Den katolska kyrkan tog också mera målmedvetet än tidigare konsten i sin tjänst, och den triumfatoriskt överdådiga, sydeuropeiska barockstilen blev ett viktigt propagandavapen i motreformationens tjänst. Motreformationen lyckades tränga tillbaka reformationen i Mellaneuropa och konsoliderade katolicismen under en stark påvemakt.^[3]

Se även

Referenser

Översättning

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

^ [a b] Encyclopædia Britannica Online: Counter Reformation
^ ”Uthur Wien ifrån then 11. Septemb.”. Hermes Gothicus 1624: s. 29. https://runeberg.org/hermesgoth/0033.html.
^ Bra Böckers lexikon, 1978

[EB-1] [a b] Encyclopædia Britannica Online: Counter Reformation

[2] ”Uthur Wien ifrån then 11. Septemb.”. Hermes Gothicus 1624: s. 29. https://runeberg.org/hermesgoth/0033.html.

[3] Bra Böckers lexikon, 1978

[1]

[2]

[3]

@@ Rad 7: / Rad 7: @@
 # Politiska dimensioner
-Bland dessa reformer fanns bland annat grundandet av [[Teologiskt seminarium|prästseminarier]] för att utbilda präster i kyrkans andliga liv och teologiska tradition, omvandlingen av det kristna livet genom att återföra de andliga ordnarna till sin teologiska grund och nya andliga rörelser som fokuserade på ett liv i bön och en personlig relation med [[Kristus]], inklusive de [[spanska mystikerna]] och den [[franska spiritualistiska skolan]]. Motreformationen hade också politiska dimensioner, till exempel den [[inkvisitionen|romerska inkvisitionen]]. Ett viktigt syfte med motreformationen var att missionera i de delar av världen som koloniserats som huvudsakligen katolska, men även att återföra länder som Sverige och England till katolicismen.<ref name=EB/>
+Bland dessa reformer fanns bland annat grundandet av [[Teologiskt seminarium|prästseminarier]] för att utbilda präster i kyrkans andliga liv och teologiska tradition, omvandlingen av det kristna livet genom att återföra de andliga ordnarna till sin teologiska grund och nya andliga rörelser som fokuserade på ett liv i bön och en personlig relation med [[Kristus]], inklusive de [[spanska mystikerna]] och den [[franska spiritualistiska skolan]]. Motreformationen hade också politiska dimensioner, till exempel den [[inkvisitionen|romerska inkvisitionen]]. Ett viktigt syfte med motreformationen var att missionera i de delar av världen som koloniserats som huvudsakligen katolska, men även att återföra länder som Sverige och England till katolicismen.<ref name=EB/> Före och i inledningen av trettioåriga kriget kom den också till uttryck genom förbud av icke-katolska gudstjänster, exempelvis i Wien med omgivningar.<ref>{{Tidningsref|rubrik=Uthur Wien ifrån then 11. Septemb.|url=https://runeberg.org/hermesgoth/0033.html|tidning=Hermes Gothicus 1624|sid=29}}</ref>
 Denna rörelse föranleddes utan tvivel av den oro som [[reformationen]] väckte men fullföljde redan tidigare ställda [[reform]]krav. En bättre beteckning är därför ”[[tridentinska reformen]]”. Uttrycket ”motreformation” är däremot berättigat, när man talar om åtgärder som den romersk-katolska kyrkan vidtog för att bemöta och motarbeta reformationen.