Visa källa för Asagudar

{{omdirigering|asen}}
{{databox}}
'''Asagudar''', de manliga kallade '''asar''' och de kvinnliga kallade '''asynjor''', är ett av tre angivna gudasläkten i [[fornnordisk mytologi]] enligt [[Snorres Edda]] och [[poetiska Eddan]], där de övriga är [[vaner]] och [[alver]]. De är det största och viktigaste gudasläktet i den sena fornnordiska mytologin och den samhörande dåtida hedendomen, i modern tid kallad [[asatro]], i sig namngiven efter släktet. Andra närliggande mytologiska släkten är [[Jätte|jättar]] och [[Dvärg (mytologi)|dvärgar]].

== Etymologi ==
=== Svenska ===
På svenska är gudasläktets namn inlånade från isländskan (via [[fornvästnordiska]]) på 1600-talet: '''as''' eller '''ase''' (''áss, óss'', maskulinum singular), '''asar''' (''æsir'', maskulinum plural); '''asynja''' (''ásynja'', femininum singular), '''asynjor''' (''ásynjur'', femininum plural).<ref name="saob"/>

Gudasläktets fornnordiska namn och böjningar är bara belagt som enkla ord i [[fornvästnordiska]]n (grunden för [[Isländska]] och [[Norska]]). Motsvarigheterna i [[fornöstnordiska]]n (grunden för [[Svenska]] och [[Danska]]) har ej anträffats som enkla ord, utan bara som förled i sammansättningar, exempelvis: [[åska]] ([[fornsvenska]]: ''asikkia'', ''asækia'', ”as-ökja”, dvs ”Tors åk (med sina bockar)”,<ref name="Wessén"/><ref name="saob"/> dels i en stor mängd platsnamn: flera ''Assjö''/''Assjön'' finns i Sverige, det äldsta omnämnt 1282, en gård i [[Askeryds socken]], Småland, som ''Assio'',<ref>http://askeryd.se/Assjo.htm</ref> dels i en stor mängd personnamn, vilka ofta har egna motsvarigheter i isländskan och de andra västgermanska språken, med [[i-omljud]] exempelvis: [[Esbjörn]] ([[fornsvenska]]: ''Asbiorn''), [[Eskil]] (''Askel'', ''Æskil'').<ref name="saob"/>

Såsom arvord överlever det fornnordiska "áss" (asagud) i det svenska "ås" och morfemet ingår likaså i personnamn som [[Åsa (namn)|Åsa]], [[Åsmund]] och [[Åslög]], samt i ortnamn som [[Åshem]] och [[Åsgårda]]. Under slutet av 1800-talet var formen "åsar" den förhärskande i vetenskapliga arbeten, men den kritiserades alltmer och föll sedan åter ur bruk.<ref name="saob"/>

=== Fornnordiska ===
Ordets etymologi är obskyr. [[Jakob Grimm]] härledde på sin tid ordets urgermanska form ''*anzuR'' till betydelsen "stolpe, bjälke" och tolkade asarna som de pelare vilka uppbär världsalltet. [[Edgar C. Polomé]] betonade i sin tur släktskapet med ett urgammalt hettitiskt ord ''hashush'' med innebörden "härskare". I [[fornengelskan]] och [[fornsaxiska]]n motsvaras ordet av ''ōs.''<ref>Kroonen, Guus (2013), “*ansu-”, in Etymological Dictionary of Proto-Germanic (Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series; 11), Leiden, Boston: Brill, →ISBN, page 30</ref>

Fler tolkningar finns. De flesta tycks dock peka på asagudarnas funktion som världsordningens härskare, en bild som också finner stöd i befintligt källmaterial. En nyare tolkning härleder att ordet kommer från ur-indoeuropeiskans ''[[PIE|h₂énsus]]'' (livskraft) och ''[[PIE|h₂ens]]'' (alstra, producera). Detta skulle i så fall sätta asarna som en skapande makt mot jötnarnas (vilket antas ha betytt "''frossare''" eller "''slukare''") destruktiva.<ref>D.Q. Adams, "King", in Encyclopedia of Indo-European Culture (London: Fitzroy Dearborn, 1997), 330.</ref>

== Beskrivning ==
Asagudarna bor i [[Asgård]] (asagudarnas hemvist) och bildar tillsammans en stor familj där högste ledare är ”allfadern” [[Oden]]. Alla förblir unga tack vare [[Idun|Iduns]] äpplen, men de är alla hotade av den kommande katastrof som [[ragnarök]] (domedagen) innebär.

=== Asar ===
Manliga asagudar kallas ''asar''. I ''Gylfaginning'' i Snorres Edda räknar Snorre Sturlasson upp tretton manliga asar. Dessa är [[Oden]], [[Tor]], [[Balder]], [[Njord]], [[Tyr]], [[Brage]], [[Heimdall]], [[Höder]], [[Vidar]], [[Vale]], [[Ull (mytologi)|Ull]], [[Forsete]] och [[Loke]].

Snorre var inte särskilt konsekvent när han räknade upp de viktigaste asarna; han missade [[Kvaser (mytologi)|Kvaser]] och [[Höner]], men räknade in [[vaner]]na [[Njord]] och [[Frej]] och bland [[asynjor]]na räknade han in vanen [[Freja]].

=== Asynjor ===
Kvinnliga asagudar kallas ''asynjor''. Enligt [[Snorre Sturlasson|Snorre]] bildar de ett hov kring [[Frigg]], den främsta asynjan. Därefter nämns: [[Saga (mytologi)|Saga]], [[Eir]], [[Gefjon]], [[Fulla]], [[Freja]] (även kallad ''Mardöll'', ''Hörn'', ''Gefn'', ''Syr'' och ''Vanadis''), [[Sjöfn]], [[Lofn]], [[Vár|Vår]], [[Vör]], [[Syn (mytologi)|Syn]], [[Hlin]], [[Snotra]], [[Gna|Gnå]], [[Sol (mytologi)|Sol]], [[Hjuke och Bil|Bil]], [[Fjorgyn|Jord]] och [[Rind]].

Freja tillhör [[vaner]]nas släkte, men hon är den gudinna som medverkar i de flesta myterna. Frigg är [[Oden]]s hustru. De flesta asynjorna är mycket självständiga och har egna gårdar.

=== Problematik i Snorres Edda ===
Begreppen asar och asynjor förekommer främst i [[Snorres Edda]], vilket gör tolkningarna högst osäkra. [[Snorre Sturlasson]] har med största sannolikhet lagt berättelserna om asagudarna tillrätta och lagt till eget material för att kunna beskriva asarna som en från [[Asien]] invandrad hövdingaätt.<ref name="NE asar"/> Snorre skriver i sin ''[[Prologen till Snorres Edda|prolog]]'' att asarna skulle ha kommit från [[Troja]] och att [[Oden]] skulle ha satt sina söner att regera över [[Danmark]], [[Sverige]] och [[Norge]]. Fram till 1800-talet godtogs detta av många lärda.

Anledningar för dessa antydanden kan ha varit ett försök att kamouflera myterna som historiska verk för att undkomma kristna kyrkans förakt mot de äldre hedendomarna.

== Verksamhet ==
Den äldre forskningen målade ofta upp en bild av asarna som blodtörstiga krigsgudar, representanter för styrka och makt, medan vanerna framställdes som blida fredsmakter, skänkare av liv och gröda. En sådan bild har emellertid visat sig ha mindre stöd i källorna än vad man tidigare trott. Lotte Motz (1996) kunde efter att systematiskt ha studerat det samlade mytografiska källmaterialet dra slutsatsen att asarna snarast tycks ha förknippats med skapande verksamhet, medan vanerna oftare förknippats med vikingatåg, krigföring, kungamakt och materiellt överflöd. Hennes studie visar också att asarna knappast hade mindre med fruktbarheten att göra än vanerna. Den gamla tolkningen av asarna som krigsgudar har således fått vika för en mer nyanserad bild. 

I mytologin berättas om hur jättinnan [[Gullveig]] eller [[Angerboda]] uppviglar till krig mellan de båda gudasläktena. Flera teorier finns om denna myts bakgrund. En är att vanernas kult kan vara äldre än asakulten och att myten skildrar en förhistorisk religionskonflikt. Asarnas största, gemensamma bedrift före [[ragnarök]] var kriget mot vanerna. 
{{huvudartikel|Vanakriget}}

Myternas mest framträdande asagudar är Oden och Tor, samt den bland asarna upptagne (via [[fostbrödralag]] med Oden) jätten [[Loke]].<ref name="NE Loke"/> Inom kulten stod Tor och Oden främst jämte de fruktsamma vanerna Frej och Freja. Guden Ull har efterlämnat spår i ett stort antal svenska ortnamn som [[Ulleråker]] och [[Ullevi]]. Så trots att Ull har en undanträngd roll i Eddorna, så tycks han haft en viktig roll i de lokala offerkulterna.

Asarna var liksom vanerna inte odödliga som vissa gudar i andra religioner. Däremot behöll de sin ungdom med hjälp av [[Idun]]s äpplen. I ragnarök stupade dock de flesta, blott två av Tors söner och två av Odens överlevde. Dessutom kom asarna Balder och Höder, som dött redan i vår tidsålder, tillbaka från dödsriket [[Hel (dödsrike)|Hel]] för att härska inom nästa skede.

== Se även ==
* [[Snorre Sturlasson]]: ''[[Snorres Edda]]'', ''[[Ynglingasagan]]''

== Referenser ==
{{dewp |url=https://de.wikipedia.org/w/index.php?title=Vorlage:Stammbaum_Asen_und_Wanen&oldid=162799782 |datum=2017-02-19 }}

=== Noter ===
<references>
<ref name="Wessén">Elias Wessén, ''Kortfattad etymologisk ordbok: Våra ord, deras uttal och ursprung''</ref>

<!-- SAOB -->
<ref name="saob">{{SAOB|ord=As|h=1}}</ref>

<!-- NE -->
<ref name="NE asar">{{NE |titel=uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/asar |namn=asar}}</ref>
<ref name="NE Loke">{{NE |titel=uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/loke |namn=Loke}}</ref>
</references>

== Vidare läsning ==
;Litteratur
* [[Margaret Clunies Ross|Clunies Ross, Margaret]]. (1998). ''Hedniska ekon: Myt och samhälle i fornnordisk litteratur''. Anthropos. 
* Motz, Lotte. (1996). ''The King, The Champion and The Sorcerer: A Study in Germanic Myth''. Wien: Fassbaender.
* Ström, Folke. (1985). ''Nordisk hedendom: Tro och sed i förkristen tid''. Esselte Studium.
;Externa länkar
*[http://historiska.se/upptack-historien/artikel/hedniska-gudar/ Historiska museet]

{{nordisk mytologi}}
{{Auktoritetsdata}}

[[Kategori:Asynjor| ]]
[[Kategori:Gudar i nordisk mytologi| ]]