tail

Engelska

Substantiv

Böjningar av tail	Singular	Plural
Nominativ	tail	tails
Genitiv	tail's	tails'

tail

1. (anatomi) svans
2. (astronomi, på en komet) svans
3. (på ett flygplan) stjärt
4. (statistik) svans; de delar av en fördelning som ligger längst från typvärdet
5. person som urskillningslöst följer efter någon; person i svansen till en ledare
6. fläta

   Homofoner: tale

Sammansättningar

• ponytail

Verb

Böjningar av tail	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	tail	tails	tail
Preteritum	◀	tailed	▶
Perfektparticip	◀	tailed	▶
Presensparticip	◀	tailing, vard. tailin'	▶

tail

1. förfölja (och hålla kolla på)
2. följa
3. förse med svans
4. ta kön; agera den sista i ett led

Fraser

• tail off / tail away