Wikipedia

Blekinge

landskap i Sverige
Version från den 25 januari 2023 kl. 10.34 av Nils Weinander (Riksarkivet Sverige) (Diskussion | Bidrag) (→Historia: La till en 1600-talskarta)

För andra betydelser, se Blekinge (olika betydelser).

Blekinge är ett landskap i sydöstra Sverige som gränsar i väster till Skåne, i norr till Småland och i öster och söder till Östersjön. Blekinge har knappt 160 000 invånare. Det är Sveriges till ytan näst minsta landskap (efter Öland) och det minsta som ligger på fastlandet. Landskapet har samma geografiska sträckning som Blekinge län.[2]

Blekinge
Landskap
Blekinges vapen.svg
Vapen för landskapet Blekinge tolkat efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap Blekinge.svg
Blekinges läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelGötaland
LänBlekinge län
StiftLunds stift
Största sjöHalen
Högsta punktRävabacken 189,65 m ö.h.
Yta2 941 km²
Folkmängd158 937 (2021-12-31)[1]
Befolkningstäthet54 invånare/km²
HertiginnaPrinsessan Adrienne
LandskapssångMin Blekingsbygd
LandskapsblommaEk (Kungsljus)
Landskapsdjur
Fler symboler...		Ekoxe

Blekinge kallas ofta för 'Sveriges trädgård' och har dessutom en skärgård. Karlskrona är Blekinges största stad.

Namnet

Redan i en fornengelsk berättelse från 890-talet nämns Blekinge som Blekingēg (-ēg betyder 'ö, strandbygd'). Namnet har bildats till ett fjärdnamn *Blek 'den glänsande, den stilla', som avser en del av det stora fjärdområdet mellan Listerby och Torhamn i sydöstra Blekinge. I slutet av 1100-talet skrevs landskapsnamnet som Blegunc. Till *Blek har avledningsändelsen -ung (senare -ing och -inge) lagts. Ändelsen betecknar bygden runt fjärden.[3]

  • Blecingaeg, 890-talet, fornengelska
  • Blegundia, 1182, latin
  • Blekyngh, 1231, latin
  • Bleiking, före 1259, isländska
  • Bleking, 1300-tal, latin

Historia

 
Högloftsstugan var vanlig i Blekinge så sent som på 1800-talet men är nu mycket sällsynt. Bilden visar Kyrkhultsstugan som idag finns på Skansen i Stockholm.
 
Äldre karta över Blekinge från 1735.
 
Karta över Blekingekusten från 1684, ritad av Werner_von_Rosenfeldt

Blekinge var under flera hundra år gränsland mellan Danmark och Sverige. cirka 890 nämns Blekinge som tillhörande svearna i Wulfstans reseskildring. Under vikingatiden påminner Blekinges begravningsseder de som finns i Möre och på Öland rent arkeologiskt.[4] Redan på 1060-talet skall landskapet ha kristnats av biskop Egino från Dalby. Adam av Bremen skriver i fjärde bokens fjortonde kapitel: ”Men om vi vänder tillbaka till det baltiska havets mynning i norr, möter vi först nordmännen, därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka”. I fjärde bokens sjunde kapitel skriver Adam följande: ”Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö”.[5] (Se även: Landamäri, om gamla gränsdragningen mellan Sverige och Danmark.)

Vid denna tidpunkt låg hela Skandinavien under ärkebiskopen i Hamburg-Bremen. Kyrkan i de olika länderna i Skandinavien konkurrerade alltså inte med varandra, utan de samarbetade. Blekinge verkar inte ha varit en del av Lunds stift förrän under 1200-talet enligt bland andra Knytlingasagan[6] och samlingen Necrologium Lundense.[7] I Necrologium Lundense (där de olika ingående böckerna är skrivna under 1100-talet och första halvan av 1200-talet) nämns inte på något ställe Blekinge, orter i dåtidens Blekinge eller personer som bor i eller kommer från Blekinge (inte ens i samband med upptagandet av kyrkliga skatter). Några författare har dragit slutsatsen att Blekinge inte har kunnat komma under Lunds stift förrän under 1230-talet.[8] Under tidig medeltid visar myntfynden att Blekinge ännu inte tillhör Danmark och den danska myntcirkulationen. [9]År 1231 finns det första säkra beviset för att Blekinge är en del av Danmark i huvudstycket i Kung Valdemars jordebok[10]. Innan mitten av 1200-talet flyttas kyrkan i Västra Vång till Hjortsberga av danska kungamakten tillsammans med kyrkan.[11] I Hjortsberga hålls under medeltiden också Blekinge Landsting. Strax därefter börjar den danska riksborgen Sölvesborg att byggas ca 1250. [12]År 1329 har den danska kungamakten ekonomiska problem och pantsätter Blekinge och Lister till den tyske greven Johann af Plön. År 1332 löser den svenske kungen Magnus Eriksson panten och Blekinge blir svenskt igen. Mellan åren 1332-1360 blev Blekinge del av Sverige igen för att sedan åter bli danskt. År 1359 går den danske kungen Valdemar Atterdag in i Skåne och Lister med en stor här och härjar. Den danske kungen erövrar bland annat Sölvesborg från svenskarna. Följande år erövrar Atterdag Blekinge och svenskarna slängs ut från landskapet.[13] Landskapet var ofta skådeplats för sammandrabbningar mellan de båda länderna. År 1436 härjades Blekinge svårt under Engelbrektsupproret. Städerna och landsbygden brändes och förstördes av både svenska och danska trupper. Under en kort period år 1509 håller svenskarna Blekinge under Svante Nilsson (Sture). Under år 1523 intar Gustav Vasas soldater länet. Detta skedde särskilt under det Nordiska sjuårskriget 1563-1570 då allmogen led. För Blekinges del kulminerade kriget i Ronneby blodbad. [14] Bönderna vid gränsområdet slöt ofta bondefred framför att själva gå ut i krig. År 1645 slöts freden i Brömsebro mellan Danmark och Sverige. I och med freden i Roskilde 1658 övergick Blekinge permanent till Sverige. Historiskt räknas Blekinge till det tidigare Østdanmark, som omfattar områdena Blekinge, Halland, Lister, Skåne och Bornholm.[15]

Under den svenska stormaktstiden upplevde Blekinge en storhetstid. Karlskrona anlades ute på ön Trossö 1680 som en ny svensk marinbas och var trettio år senare rikets tredje stad med mer än 10 000 invånare. Det skyddade läget i den blekingska skärgården, där befästningsanläggningar enkelt kunde försvara platsen kombinerat med en rik tillgång på ek på fastlandet, spelade in när man synade platsen för den nya marinbasen. Även Karlshamn grundades under samma tid, medan de äldre etablerade städerna Ronneby och Sölvesborg somnade in. Karlskrona och Karlshamn låg i närheten av de medeltida handelsplatserna Lyckeby respektive Elleholm och ersatte därmed även dessa. Under 1700-talet var landskapet Sveriges mest urbaniserade med en fjärdedel av invånarna som bodde i städer. I det danska fälttåget i Skåne och Blekinge 1709–1710 försöker danskarna återta Blekinge, men lyckas bara ta sig till Karlshamn och inta staden. Snart kommer svenska förstärkningar och danskarna får snart bege sig tillbaka över Öresund.

Under Andra världskriget 1939-1945 drabbas även Blekinge. Natten mellan 28 och 29 april 1943 kommer mullrande motorer från flygplan in över Verkö i Lösens socken följt av 8 till 10 kraftiga detonationer. Nästa morgon visar sig ett antal bombgropar på 5 till 10 meters diameter och 1 till 2 meters djup. På splitterdelar från bomberna finns ryska bokstäver som avslöjar vilka som bombat Verkö. Bomberna hamnade i ett skogsparti och ingen människa skadades.[16] I november 1943 var det dags igen. En av Hitlers V1-robotar slår ner på ön Utlängan och det blir en kraftig smäll. Den 27 juli klockan 17.34 år 1944 drabbas länet åter igen av kriget. I Mosstofta nära Duverum i Jämjö socken slår för andra gången en av Hitlers V1-robotar ner i länet. Roboten är 14 meter lång och väger 12 ton kreverar i en granskog och ingen människa skadas. Sannolikt kom roboten från provskjutningsbasen i Peendemünde på ön Usedom och målet var troligen Bornholm, men något gick snett.[17]

I april 1945 skjuts Harry Nordlund ner av ett tyskt plan över Sölvesborg när han skulle avvisa det från svenskt luftrum. Han blir den förste svensk som skjuts ner i en luftstrid över svenskt luftrum.


Den 27 oktober 1981 går den ryska ubåten U 137 på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona.

Wulfstans berättelser

I den översättning till fornengelska som kung Alfred den store i Wessex i England lät göra av den antike historiken och geografen Paulus Orosius cirka 890, infogades två berättelser av Ottar från Hålogaland och Wulfstan om sjöfärder runt Skandinavien. I Wulfstans reseskildring nämns Blekinge för första gången i skrift. Den fornengelska texten lyder enligt följande:

” ”On bæcbord him wæs Langaland, Læland, Falster, Sconeg, þas land eall hyrað to Denemearcan. þonne Burgenda land wæs us on bæcbord, þa habbað him sylf cyning. þonne æfter Burgenda lande wæron us þas land þa synd hatene ærest Blecingaeg, Meore, Eowland, Gotland on bæcbord, þas land hyrað to sweon.” „

Översatt till modern svenska blir det:

” ”På babord sida hade han Langeland, Lolland, Falster och Skåne, dessa länder hör alla till Danmark. Så hade vi Bornholm om babord, och de har sin egen kung. Och efter Bornholm hade vi de land som heter först Blekinge, Möre, Öland och Gotland om babord, och dessa länder tillhör svearna.” „

[18]

Indelningar

Indelningar före 1683

Blekinge nämns först som tillhörande svearna cirka 890. Mellan 1231 och 1658 tillhörde Blekinge Danmark. 1639 överfördes Jämshögs socken från Villands härad i Skåne till detta landskap. Landskapet var uppdelat till 1658 i två slottslän: Lyckå län, omfattande Östra härad och från 1596 Medelstads härad, samt Sölvesborgs län omfattande Listers härad, Bräkne härad och till 1596 Medelstads härad. Städer som bara fanns under denna danska tid var Avaskär, Lyckå, Kristianopel och Elleholm

Från 1658 stod Blekinge under Skånska generalguvernementet via Kristianstads län fram till år 1680 då Blekinge blev en del av Kalmar län. År 1683 upprättades Blekinge län, vilket har bestått oförändrat sedan dess. Den danska rättegångordningen med landsdomare bibehölls efter 1658 till 1683.

Indelningar från 1683

Län, lagsagor och stift

Landskapet Blekinge har samma omfattning som Blekinge län. Församlingarna inom Svenska kyrkan ingår i Lunds stift.

Den Blekingska lagsagan inrättades 1683 och var sedan förenad med Skånska lagsagan 1690-1777 med undantag av perioden 1718-1719. Lagsagan var åter fristående från 1777 till 1827 då den slutligen uppgick i Skånska lagsagan som sedan avskaffades med övriga lagsagor 31 december 1849.[19]

 
Härader, med dess socknar, i Blekinge, från år 1863.

Härader och städer

Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft:

Ronneby stad var stad 1387-1680 och åter från 1882, med egen jurisdiktion fram till 1943. Karlshamn och Sölvesborg lades under landsrätt 1950, medan Karlskrona rådhusrätt kvarstod fram till tingsrättsreformen 1971.

 
Socknar i Blekinge, från år 1863. Delningar av socknar efter årtalet finns inritat och beskrivet.

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970

 
Kommuner år 1952 i Blekinge län. Länsgränsen är den samma idag som då.

Städer (4 st):

Köpingar (1 st):

Landskommuner (20 st):

Förändringar 1952–1970

1 januari 1963

1 januari 1967


 
Nuvarande kommuner i Blekinge län.

Kommuner från 1971

Kommuner, räknat från väster till öster, är Sölvesborg, Olofström, Karlshamn, Ronneby och Karlskrona.

 
Blekinge har en stor skärgård. Bilden är från Tjärö.

Geografi

 
Flera åar rinner genom Blekinge. Här syns Mörrumsån i Svängsta.

Från det småländska höglandet vid en höjd av 130 till 170 meter över havet sänker sig landskapet mot såväl syd som öst ner mot Östersjön. Norra delen, "skogsbygden", är karg och mager med många berg och kärr, och skogarna där består huvudsakligen av barrträd. Den därefter följande "mellanbygden" med sina många små sjöar och vattendrag och ännu mera "strandbygden" har bördig jord och bär många lövträd, bland vilka boken gör sig gällande, och en rik undervegetation.

Vattendragens huvudsakliga riktning är sydlig. De högsta bergen finns i den nordvästra delen av landskapet, där de når en höjd av omkring 180–190 meter över havet. Den södra kusten är mycket sönderskuren och omgiven av en vidsträckt skärgård, i synnerhet vid den östra delen, utanför vilken finns även större öar.

Boafalls backe (177,56 m ö.h.) i Olofströms kommun räknades officiellt som Blekinges högsta punkt mellan 1837 och 2006. Vid kontrollmätning har man nu konstaterat att den korrekta lokaliseringen av landskapets högsta punkt är Rävabacken i byn Farabol (Olofströms kommun) med en höjd av 189,65 meter över havet. Denna plats invigdes 2006-08-12 som Blekinges högsta punkt vid en officiell ceremoni.

Klimatet i Blekinge varierar inte av större omfattning utan är ganska jämnt fördelat över landskapets delar med för det mesta av havskaraktär med förhållandevis milda vintrar och behagliga somrar. Höstarna är särskilt milda då det efter sommaren uppvärmda Östersjön blåser in värme och fukt, vilket tidvis ger mycket nederbörd samt även en del blåst.

SMHI:s mätstation Hanö i landskapets sydvästra del är landets blåsigaste lokal utanför fjällkedjan, och rekordet i medelvind utanför fjällen härrör sig härifrån med 44 m/s. Den 7 februari 2011 satte Hanö nytt sydsvenskt februarirekord i medelvind med byvindar på uppåt 40 m/s.

Befolkning

För befolkning se Blekinge län#Befolkning

Språk

I Blekinge talas blekingemål. Dialektens system för accenter stämmer på det stora hela överens med rikssvenskans. A och e har bevarats som ändelsevokaler. Blekingemål har götisk stavelseförlängning, exempelvis bek ’beck’, måse ’mosse’, revet ’rivit’. I målen har ännu inte övergången från tungspets-r till tungrots-r är inte helt genomförd. I vissa ord innebär det att r vokaliseras efter en vokal exempelvis blir "berg"- bäaj, "korn"- koån och så vidare. I början av 1900-talet var variationerna i diftonger rik exempelvis bäjn, båjn ’ben’, ajda, ajta ’äta’, kaol ’kål’, men dessa variationer har avtagit. Ett lätt diftongiskt uttal av i, y, u, o och å, diftonguttal av a och ä framför gg, ng och nk och o- eller å-haltig motsvarighet till rikssvenskans korta u kvarstår. I likhet med nordöstra Skåne använder man i västra Blekinge b, d, g för äldre p, t, k efter vokal: gaba för "gapa", mad för "mat" och baga för "baka". I hela landskapet används -(e)n i maskulinum och femininum, -(e)t i neutrum som slutartikel. Men även här skiljer sig västra delen av Blekinge från övriga Blekinge genom att det där förekommer feminina former som kagena för "kakan" och solena för "solen". Imperfektum av kasta heter kastade i större delen av landskapet, kastate längst i öster.[2]

Bland dialektala ord återfinns ord som däka och grebba för "flicka", here för "gosse", göl och gyl för "tjärn", korra för "mindre vattensamling", pära och pären för "potatis", tya för "orka" och visten för "narig". Bland dialektala fisketermer finns knubb för "rundgattad, däckad, motordriven fiskebåt", kubb för "flateka", vrakeka för "öppen plattgattad sillbåt", vraka (om sill) eller fara på vrak för "fiska med sillnät", bena garn används för "plocka sill ur nät" och orden påta och hotta för "ljustra".[2]

Se även

Bibliografier

  • Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.

Källor

Noter

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2021”. Statistiska centralbyrån. 22 mars 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2021/. Läst 24 oktober 2022. 
  2. ^ [a b c] ”Blekinge - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/blekinge. Läst 27 april 2022. 
  3. ^ *Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. sid. 38. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 
  4. ^ Fredrik Svanberg, "Death Rituals in south-east Scandinavia AD 800-1000", (Acta Archaeologica Lundensia series in 4° No 24.
  5. ^ Adam av Bremen (översatt av Emanuel Svendberg), Stockholm 1984.
  6. ^ Mats Anglert, Kyrkor och herravälde - från kristnande till sockenbildning i Skåne, Lund Studies in Medieval Archaeology 16, Lund 1995, sidan 165.
  7. ^ Lauritz Weibull, "Lunds domkyrkas Nekrologium", Lund 1923.
  8. ^ Thomas Persson (tidigare 1:e antikvarie vid Blekinge museum), "Blekinges dansktid", utgiven av Blekinge museum 2013, sidan 5.
  9. ^ Cecilia von Heijne, "SÄRPRÄGLAT - Vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Danmark", Skåne, Blekinge och Halland (ca 800- 1130), Stockholm Studies in Archaeology 31, Stockholm 2004, sidan 157.
  10. ^ Magnus Edekling, "När blev Blekinge danskt?"
  11. ^ "Vikten av Vång - en järnåldersplats tar form" utgiven av Blekinge museum 2016, sidan 21.
  12. ^ Jimmy Juhlin Alftberg, Helén Lilja, Bertil Helgesson, Johan Wallin, "Borgen i Åhus - ett medeltida maktcentrum", Lund 2012, sidan 35.
  13. ^ Magnus Edekling, "När blev Blekinge danskt?", Borås 2009, sidan 60.
  14. ^ Katarina Harrison Lindbergh, "Nordiska sjuårskriget 1563-1570", Lund 2020.
  15. ^ Karl-Erik Frandsen & Jens Chr.V. Johansen, "Da Østdanmark blev Sydsverige - Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet", Ebeltoft 2003.
  16. ^ Blekinge Läns Tidning, Fredag 4 september 2020, sidan 8.
  17. ^ Blekinge Läns Tidning, Onsdag 2 september 2020, sidorna 4-5.
  18. ^ Anton Englert & Athena Trakadas, "Wulfstan´s Voyage - The Baltic Sea region in the early Viking Age seen from shipboard", (Maritime Culture of the North 2), Roskilde 2009.
  19. ^ Almquist Lagsagor och domsagor i Sverige: med särskild hänsyn till den judiciella indelningen Norstedt Stockholm1954-1955, s. 395.

Vidare läsning

Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.

Externa länkar

  Wikimedia Commons har media som rör Blekinge.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Blekinge&oldid=51799807”