Wikipedia

Arthur Rimbaud

fransk författare och poet
Version från den 1 april 2020 kl. 15.16 av Fluffbot (Diskussion | Bidrag) (Datumstämplar mallar)

Jean Nicolas Arthur Rimbaud, född 20 oktober 1854 i Charleville, Ardennes, död 10 november 1891 i Marseille, var en fransk poet. Tillsammans med Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till 1880-talets franska symbolism och den internationella modernismens litteratur under 1900-talet.

Arthur Rimbaud
Rimbaud vid 17 års ålder, 1872.
Rimbaud vid 17 års ålder, 1872.
Född20 oktober 1854
Charleville, Ardennes, Frankrike
Död10 november 1891 (37 år)
Marseille, Frankrike
Yrkepoet[1], vapenhandlare, upptäcktsresande, världsresenär[1] och militär[2][3]
NationalitetFrankrike Fransman
Språkfranska[4][5]
Verksam1870–1875
GenrerPoesi, prosadikt, brev
DebutverkUne saison en enfer (1873)
PartnerPaul Verlaine[6]
InfluenserCharles Baudelaire
InflueradeGeorg Trakl, Gunnar Ekelöf, René Char, Dylan Thomas, Adonis, Octavio Paz, Bob Dylan, Patti Smith
Namnteckning

Redan i tjugoårsåldern slutade han att skriva poesi, och reste istället runtom i världen, bland annat som handelsman i Harar. Han hade ett stormigt förhållande med Paul Verlaine, som vid ett tillfälle sköt honom i handen. Förhållandet har skildrats i flera filmer och populärkulturella verk.

Rimbaud drabbades av kraftiga smärtor i knät när han befann sig i Aden 1891. Han fördes till Marseille, där hans högra ben amputerades. I november samma år avled han, 37 år gammal. Då hade bara en diktsamling getts ut av Rimbaud, En tid i helvetet (Une saison en enfer), 1873. En del dikter hade givits ut i tidskrifter under hans liv, emellanåt utan hans vetskap. Sammantaget är dock Rimbauds poetiska produktion föga omfattande. Det som väl finns har dock haft stor påverkan på symbolistika och modernistiska litteraturen, liksom 1900-talets litteratur i allmänhet.

Liv

Ungdom och poet

Arthur Rimbaud föddes i den lilla franska landsortsstaden Charleville nära den belgiska gränsen, där han även läste i skolan. Han var en mycket duktig elev. Tidigt i tonåren skrev Rimbaud en revolutionerande och för den tiden moraliskt utmanande poesi, och har framstått som ett ideal för många unga rebelliska poeter. Hans första dikt på franska publicerades 2 januari 1870 i tidskriften La Revue pour tous, dikten "Les Étrennes des orphelins". Samtidigt blev Georges Izambard hans lärrare i litteratur och retorik. Izambard kom att bli mycket viktig för Rimbauds litterära karriär. 24 maj samma år skickade han in tre stycken dikter till Théodore de Banville och tidskriften Le Parnasse contemporain. De publicerades dock inte. Istället gav La Charge 13 augusti ut "Trois baisers".[7]

Rimbaud levde ett stormigt liv. Under 1870 och 1871 begav han sig av på flykt tre gånger. Första gången, 26 augusti till 26 september, flydde han till Paris, där han fängslade, och Douai, där han hämtades upp av Izambard. I oktober flydde han åter till Douai och vidare till Belgien, där han förmodligen gav ett manuskript till Paul Demeny. 25 februari 1871 flydde han ånyo, den här gången till Paris. Rimbaud hade ett uppmärksammat och stormigt förhållande med Paul Verlaine. I september 1871 gav sig Rimbaud och Verlaine av till Paris tillsammans. I juli 1872 lämnar de Paris och ger sig av mot Belgien, och i september samma år vidare mot London. 14 september 1872 publiceras dikten "Corbeaux" i la Renaissance littérare et artistique. Efter ett intensivt gräl gav sig Verlaine i juli 1873 av mot Bryssel. När han och Rimbaud träffas i Bryssel 10 juli skjuter Verlaine två skott mot Rimbaud med en revolver. Det ena skottet missar, medan det andra träffade i handen.[7] En omplåstrad Rimbaud försökte efter det åter att vinna Verlaines gunst, vilket föranledde att Verlainde drog vapen på öppen gata. Verlaine greps då av en polis som passerade förbi, och dömdes till två års fängelse.[8]

I augusti 1873 färdigställde Rimbaud Une saison en enfer i Roche. Diktsamlingen gavs ut i oktober.[7] Rimbauds egen poetiska ambition avtog en tid efteråt, redan i tjugoårsåldern.

Resor runtom i världen

Efter diktsamlingen gav sig Rimbaud ut på många resor av olika längd. 1874 befann han sig under långa perioder i London tillsammans med Germain Nouveau, där han även besöktes av sin mor och syster. Från februari till april 1875 befann han sig i Stuttgart, där han sista gången under en kort tid såg Verlaine. Tidig sommar reste han vidare mot Italien, där han huvudsakligen uppehöll sig i Milano. I april 1876 skulle han ge sig av på sin första resa mot Orienten men förhindrades vidare resa i Wien. I maj anslöt han sig till den nederländska kolonialarmén i Rotterdam, och gav sig med dem av mot Jakarta 10 augusti. I Java deserterade han, och återvände till Europa.[7]

Våren och sommaren 1877 jobbade Rimbaud som biljettförsäljare på en cirkus, Cirque Loisset, som bland annat besökte Danmark och Sverige.[9][10] I Stockholm lämnade han cirkusen. Under några veckor drev han omkring i den svenska huvudstaden på jakt efter jobb. Två gånger blev han antecknad i den svenska polisens handlingar. Till sist bekostade franska konsuln hemresa åt honom.[källa behövs] I november 1878 reste Rimbaud från Genua till Alexandria med fartyg, innan han i december blev arbetsledare på ett bygge åt den brittiska administrationen på Cypern.[7] I maj 1879 drabbades han av tyfoidfeber, och tvingades att återvända till Frankrike. Han återvände till Cypern i mars 1880, och i några månader till fortsatte han att arbeta som arbetsledare. Han lämnade dock hastigt ön. Det finns olika teorier om varför han så hastigt gav sig iväg från Cypern. En förekommande förklaring är att han ska ha råkat döda en arbetare med en sten. En annan teori är att han var oenig med ledningen, eller att man helt enkelt upphörde med byggandet.[11]

Handelsresande

Därefter såg han det lämpligt att lämna ön, och började söka jobb vid Röda havets hamnar. I augusti blev han antälld av företaget Mazeran i Aden, där han befann sig under 1880. Hans uppgift var att övervaka klassificiering och förpackning av kaffe. I december 1880 omplacerades han till det nybildade kontoret i Harar i dåvarande Abessinien (nuvarande Etiopien). Första omgången stannade han i Harar i ett år, innan han i december 1881 återvände till Aden. I mars 1883 återvände han på nytt till Harar, där han fortsatte att arbeta. Samma år gav Verlaine ut ett antal av Rimbauds dikter i tidskriften Lutèce.[12]

1 februari 1884 färdigställde han sin "rapport om Ogaden", som gavs ut av La Sociéte de géographie (Geografisällskapet). I mars 1884 tvingades Rimbaud lämna Harar igen, på grund av Mazerans dåliga affärer. Han återvände till Aden. I juni grundade bröder vid namn Bardey ett nytt företag som arbetade med export av kolonialvaror, som anställde Rimbaud. Han arbetade för dem till oktober 1885, då han bröt med bröderna och skrev under ett kontrakt med Pierre Labatut, för vem han skulle handla med vapen av Menelik II. I oktober 1886 gav han sig av för att köpslå med kungen, trots att Labatut just då hade avlidit. Företaget upplevde dock svårigheter med att fortsätta verksamheten efter Labatuts död, och Rimbaud tvingades att lämna sina varor hos Menelik II under förödande omständigheter.[12]

Samtidigt gavs flera av hans dikter ut. I april 1886 gavs "Premières Communions" ut i La Vogue, och i maj-juni 1886 publicerades Illuminations i samma tidskrift – båda tillfällena utan Rimbauds vetskap. Han inledde ett förhållande med Octave Borelli, storebror till utforskaren Jules Borelli, som då även var redaktör för tidskriften Bosphore égyptien. Till Jules Borelli sände Rimbaud anteckningar från sin resa till Menelik II, som publicerades i tidskriften Bosphore égyptien. I maj 1888 lämnade Rimbaud vapenhandeln och grundade en affärsbyrå i Harar. I april 1891 drabbades Rimbaud dock av svåra smärtor i knät, och han fördes till Aden. I maj amputerades hela hans högra ben vid ett sjukhus i Marseille. 10 november samma år avled han.[12]

Verk

Han anses synnerligen nyskapande och originell som poet. Tillsammans med den äldre Charles Baudelaire ses han som en viktig föregångare till den franska symbolismen på 1880-talet, men även till modernismens litteratur och enskilda internationella poeter under hela 1900-talet.

En tid i helvetet (1873) var den enda bok Rimbaud själv utgav under sitt liv. Han skrev den under ett uppehåll i födelsestaden. Den trycktes i Bryssel och bekostades av hans mor. Det sena utgivandet av Illuminationer (1886), ett verk från åren 1872-75, skedde genom Paul Verlaines försorg. Verlaine redigerade senare Rimbauds postuma Poésies complètes (1895), liksom Œuvres (1898) och Lettres (1899).

Rimbaud introducerades i Sverige i början av 1930-talet av Gunnar Ekelöf med översättningar i tidskriften Spektrum. 1939 presenterades han i Artur Lundkvists essäsamling Ikarus flykt. På svenska utgavs Rimbauds Samlade verk 2003, översatta av Elias Wraak. En presentation av Rimbaud i ord och bild återfinns även i OrdStröms volym Berusad gryning, sammanställd av Roger Fjellström. Fredrik Böök kallade honom för en "fruktansvärd förbrytarnatur", på grund av poetens homosexualitet.[10]

I film

Förhållandet mellan Arthur Rimbaud och Paul Verlaine finns skildrat i ett par spelfilmer. Den första kom 1971, Una stagione all'inferno, av den italienske poeten och regissören Nelo Risi, med Terence Stamp i rollen som Rimbaud. Den andra bygger på en brittisk teaterpjäs från 1967 av Christopher Hampton. Den heter Total Eclipse och kom 1995 i regi av Agnieszka Holland, där Leonardo DiCaprio spelar Rimbaud.

Bibliografi (urval)

  • Le bateau ivre (långdikt, skriven 1871)
  • Une saison en enfer (1873)
  • Illuminations (1872-75; 1886)
    • Illuminationer, i tolkning av Helmer Lång och illustrerad av Max Walter Svanberg (Allhem, 1958)
  • Dikter och diamantprosa, dikter i urval och översättning av Helmer Lång (FIB:s lyrikklubb, 1965)
  • Lyrik och prosa, urval, inledning och översättning av Gunnar Ekelöf (Forum, 1972)
  • Berusad gryning, urval, tolkning och efterskrift av Gunnar Lundin (Ordströms, 1981)
  • Samlade verk, i tolkning av Elias Wraak (Alastor Press, 2003)
  • Samlade skrifter, i tolkning av Elias Wraak (Alastor Press, 2013)

Bildgalleri

Referenser

Fotnoter

  1. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 12696, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.nationaalarchief.nl .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.nationaalarchief.nl .[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19990007039, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ CONOR.Sl, CONOR.SI-ID: 12819555.[källa från Wikidata]
  6. ^ BBC News (red.), Пистолет, из которого был ранен Рембо, продан за 430 тысяч евро (på ryska), 30 november 2016, läs online, läst: 12 maj 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e] Rimbaud & Brunel, ss. 41-42.
  8. ^ TT (30 november 2016). ”Vapnet som inte dödade Rimbaud säljs”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/vapnet-som-inte-dodade-rimbaud-saljs. Läst 1 april 2020. 
  9. ^ Nicholl, Charles (7 juni 2001). Rimbaud: the Works: A Season in Hell; Poems & Prose; Illuminations. Xlibris Corporation. sid. 399. ISBN 9781465329158. https://books.google.se/books?id=VuIpu2urO5sC&dq=rimbaud+circus+sweden&hl=sv&source=gbs_navlinks_s. Läst 1 april 2020 
  10. ^ [a b] Lindgren, Petter (14 augusti 2003). ”KULTUR: Åh! den berusade lilla flugan i krogpissoaren...”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/RxG12O. Läst 1 april 2020. 
  11. ^ Robb, Graham (2017). Rimbaud. Pan Macmillan. ISBN 9781509855667. https://books.google.se/books?id=XtslDwAAQBAJ&pg=PT255&lpg=PT255&dq=rimbaud+killed+a+worker+with+a+stone&source=bl&ots=PMUXMTe_ap&sig=ACfU3U2Ba3Q3u7pAeOz8pQFtOFcuSMhc7A&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjm4NXG4MboAhUGycQBHV6iByUQ6AEwAHoECA4QKw#v=onepage&q=rimbaud%20killed%20a%20worker%20with%20a%20stone&f=false. Läst 1 april 2020 
  12. ^ [a b c] Rimbaud & Brunel, ss. 43-44.
  13. ^ Uppgifter kring väggdikten Sensation i Leiden. muurgedichten.nl

Tryckta källor

  • Rimbaud, Arthur; Brunel, Pierre (1998). Poésies complètes. Paris: Le Livre de Poche

Vidare läsning

  • Yves Bonnefoy: Rimbaud par lui-même (Seuil, 1961, 1994)
    • Arthur Rimbaud in Selbstzeugnissen und 70 Bilddokumenten (Rowohlt, 1962)
  • Michel Butor: Improvisations sur Rimbaud (La Difference, 1989)
    • Versuch über Rimbaud (Rimbaud Verlag, 1994)
  • Albert Camus: Diktningens revolt. Ingår i Människans revolt (Bonniers, 1953)
  • Gunnar Ekelöf: Arthur Rimbaud (1854-1891), Arthur Rimbaud eller kampen mot verkligheten, Arthur Rimbaud och "Une saison en enfer" och Rimbaud och hans källor. Fyra essäer skrivna 1934-1954 och postumt samlade i tolkningsvolymen Lyrik och prosa (Forum, 1972)
  • Artur Lundkvist: Poesins Ikarus. Ingår i essäsamlingen Ikarus flykt (Bonniers, 1939)
  • Pierre Michon: Rimbaud le fils (Gallimard, 1991)
    • Rimbaud the son (New Haven : Yale University Press, 2013)
    • Rimbaud der Sohn (Suhrkamp, 2008)
  • Henry Miller: The Time of the Assassins (New Directions, 1956)
  • Charles Nicholl: Somebody Else: Arthur Rimbaud in Africa 1880-91 (Jonathan Cape, 1997)
  • Graham Robb: Rimbaud (Picador, 2000)
  • Colin Wilson: Religion and the Rebel (1957)
  • Elias Wraak: Missgärningarnas poetik. Ingår i Res Publica. Nr 66 (2005)

Externa länkar

  Wikimedia Commons har media som rör Arthur Rimbaud.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Arthur_Rimbaud&oldid=47451379”