Malin Selander

svensk vävlärare, mönsterskapare och fackboksförfattare
Version från den 20 februari 2016 kl. 15.16 av Damast (Diskussion | Bidrag) (Biografi: mer förklaring av termen "fackteckningar")

Malin Selander, född 7 april 1922, död 15 april 2013, ägnade hela sitt liv åt vävning och utbildning av vävare.

Biografi

Då fadern dog när Malin var liten kom modern, Daga, att stå ensam med fyra barn att försörja. Att vävning skulle vara ett framtidsyrke sågs inte med goda ögon av modern. Men vävningen blev Malin Selanders liv och den stora utställningen 2008 på Örebro länsmuseum fick också namnet "Att väva är livet" då hennes tyger, kläder och textilier visades upp för en bred allmänhet.

Efter utbildning på Nordenfeltska vävseminariet i Göteborg blev hon ambulerande vävlärare vid Skyllbergs bruk från 1945. Från 1947 anställdes hon på Örebro läns slöjdförening och kom sedan att bli Örebro trogen intill sin död. Verksamheten böt huvudman, först till landstinget och sedan till Örebro kommun som drev Örebro vävskola, etablerad av Nina von Engeström 1899.

1945-1950 höll hon sommarkurser i vävning på Tärna folkhögskola i Västmanland.

Hennes bok "Vävmönster" som gavs ut 1954 och trycktes i en upplaga till, blev snabbt spridd för dess nytänkande i val av färger, material och tekniker och att alla tyger var avsedda att kunna användas nästintill direkt från vävstolen. Att sätta saxen i vävda tyger var inte populärt hos Malin Selander.

På 1960-talet verkade hon i Canada efter inbjudan från Banff School of Fine Arts som vävlärare. Det var under den tidsperioden hon gav ut sin bokserie "Swedish Swatches" med riktiga tygprover till mönstren. Serien kom 1990 i en sammanfattning "Vävar med färg" med ett 60-tal av mönstren, men då utan tygprover.

1970 arbetade hon på uppdrag av FN med utbildning av vävare i Iran. Decenniet efter kom hon att göra stora arbeten i Tokyo där man också översatte hennes bok "Väva en väv".

Året innan Malin Selander dog skänkte hon hela sin klädsamling till Örebro läns museum som efter dödsfallet också fick överta en stor del av hennes provvävar, skisser och arbetsmaterial med otaliga "fackteckningar" (formgivning av vävar genom att linda garn på pappskivor för att undersöka olika alternativ till randningar som före datorernas tid var en av många metoder som användes för att väva prover med färgval till tyger).

Referenser