Vabergets fästning ligger på berget Vaberget fem km väster om Karlsborgs fästning. På grund av utvecklingen inom det artilleritekniska området uppstod under slutet av 1800-talet ett nytt hot mot Karlsborgs fästning. Om fienden lyckats besätta det närliggande Vaberget skulle det bli möjligt för dem att skjuta in i fästningen. För att förhindra detta byggde man Vabergets fästning. Arbetet påbörjades 1889 och avslutades 1904.
Fästningen består av södra respektive norra fortet och ett flertal batterier och skansar. Vabergsforten är två av flera svenska fort av likartad konstruktion, insprängda i urberget med omgivande utsprängda stormgraver, som byggdes i slutet av 1800-talet fram till 1907. De representerade på sin tid hög teknisk standard och en stor förbättring från tidigare konstruktioner. Övriga fort av likartad typ i Sverige inkluderar Byviksfortet och 12:e batteriet på Rindö, Myttingefortet och Vretafortet i Värmdölinjen, Oscar II:s fort i Göteborg och de fem forten i Bodens fästning.
Svenska kvinnoföreningen för fosterlandets försvar, som bildades 1884, skänkte stora summor till bland annat markinköp, pansartorn och stängselanordning.
Forten
Beväpningen i södra fortet bestod av fyra 12 cm kanon m/99 i pansartorn, åtta 6 cm kanon m/95 i pansartorn samt 14 kaponjärkanoner. I södra fortet byggdes logement och andra utrymmen för en besättning om 220 man. Norra fortet, som var en mindre kopia av södra fortet, fick en svagare beväpningen av sex 6 cm kanon m/95 i pansartorn och åtta kaponjärkanoner.
Batterierna
Runt varje fort byggdes tre stycken batterier, totalt sex stycken batterier. Dessa batterier bestyckades med sammanlagt sexton 16 cm haubits m/85 och åtta 12 cm kanon m/95. Batteriplatserna utgörs av öppna stenklädda värn med skyddande jordvall samt i värnet inbyggda utrymmen för bland annat ammunition.
Skansarna
Väster om forten planerades sex stycken skansar, men bara tre stycken skansar förbereddes med jordvallar söder och väster om södra fortet (Tomtstugans skans, Babylunds skans och Kommerud skans). Dessa skansar skulle i händelse av krigsfara färdigställas, bestyckas med två st 7,5 cm kanoner och bemannas av infanteri.
Kanonbacken
Mellan Karlsborgs fästning och Vabergets fästning ligger Bottensjön. En förflyttning mellan fästningarna runt sjön skulle då innebära en marsch på cirka 10-12 km och på dåliga vägar ta lång tid och med risk att utsättas för fientlig motverkan. (Bottensjön har en västlig och östlig förbundna av ett smalt, cirka 50 meter brett sund vid Skackan. Från Karlsborgs fästning till Skackan en färd på cirka fem km och då i skydd av Vaberget.) Artilleriförbanden avsedda att grupperas i de öppna värnen vid norra och södra fortet var ju inte grupperade ständigt i värnen utan såväl materiel fanns i Karlsborgs fästning. Som alternativ till marsch runt Bottensjön anlades den sk kallade kanonbacken. En rak väg rakt uppför Vabergets norra sida. Vägen byggd på bank och delvis utsprängd ur berget. Vägen är för brant för att kunna färdas på med anspannsförband och därför anlades två så kallade "oxgångar", cirkelformade, cirka 20 meter i diameter varifrån man med spelverk dragna av oxar kunde "spela" upp artillerienheter och förnödenheter. Vägen mellan de båda fästningarna via Skackan skulle även utgöra en nödvändig förbindelse vid strid om Vaberget och dess fästning.