Henry Clay, född 12 april 1777 i Hanover County, Virginia, död 29 juni 1852 i Lexington, Kentucky, var en amerikansk statsman.
Clay flyttade som ung från Virginia till Kentucky, där han 1798 börjande som advokat och 1803 fick plats i delstatens representanthus. Från 1806 till 1807 och från 1809 till 1810 var han ledamot i USA:s senat, men nådde sitt verkliga inflytande sedan han blivit ledamot av representanthuset 1811–1825. Han var representanthusets talman vid flera perioder under sin tid där och kandiderade 1824, 1832 och 1844 i presidentvalet endera för Nationalrepublikanska partiet eller Whigpartiet, dock utan att vinna vid något tillfälle. Han var USA:s utrikesminister 1825-1829.
Han gjorde sig tidig känd som anhängare till en utvidgad tullskyddslagstiftning, och ägnade stort intresse i utrikespolitiska frågor. Clay var 1811–1812 ledare för det parti som genomdrev krigsförklaringen mot Storbritannien, och deltog efter kriget i fredsförhandlingarna. Han arbetade även efter 1818 för att USA skulle erkänna sydstaternas självständighet.
Clay var en mycket inflytelserik politiker i Kongressen. Han är också anfader till en rad amerikanska politiker och höga militärer (bl.a. Lucius Clay).
Källor
- Svensk uppslagsbok. Lund 1931.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Henry Clay.