Stockholms centralstation, officiellt namn Stockholm central och vardagligt kallad Centralen, är Sveriges största järnvägsstation. Den ligger på Norrmalm, vid Centralplan/Vasagatan. Den sträcker sig från Vattugatan i söder till Kungsbron i norr. Stationen invigdes den 18 juli 1871 och byggnaden ägs och förvaltas av Jernhusen AB medan bangården och spåren förvaltas av Trafikverket.
| Stockholms centralstation | |
 Stockholms centralstations stora ingång från Vasagatan | |
| Stationsinformation | |
|---|---|
| Ort | Stockholm |
| Öppnade | 1871 |
| Ägare | Jernhusen |
| Arkitekt | Adolf W. Edelsvärd och Folke Zettervall |
| Trafiktyp | Passagerartrafik |
| Kapacitet | |
| Antal spår | 17 |
| Förbindelser | |
| Övriga trafikslag | T-Centralen, Cityterminalen |
| Anslutande linjer | Västra stambanan, Arlandabanan, Ostkustbanan, Mälarbanan, Stockholms pendeltåg |
| Läge | |
| Koordinater | se koordinater ovan. |
| Du måste ange display=inline eller display=inline,title i coord! | |
| Psaltaren | |
Idag är Stockholms centralstation Sveriges största järnvägsstation och Nordens näst största resecentrum med cirka 200 000 besökare per dag. Tillsammans med tunnelbanestationen T-Centralen är Stockholms centralstation den största stationen i Norden med drygt 450 000 resenärer per dag.
Historik
Sammanbindningsbanan 1871
Järnvägen kom relativt sent till Sverige jämfört med kontinenten.1860 blev den första sträckan klar på linjen Stockholm-Södertälje Saltskog på vad som kom att bli Västra stambanan (Trafiken Stockholm-Göteborg kom igång 1862). Slutstationen låg vid Södra bantorget, nuvarande Medborgarplatsen. 1866 öppnades Norra station som anslöt Uppsala med Norra stambanan, stationen låg i höjd med Norra bantorget och stationshuset i tegel finns fortfarande kvar. Den stora utmaningen var att skapa ett sammanhängande nät genom den svåra geografin med söders åsar och Riddarfjärden. Sammanbindningsbanan som var för sin tid ett mycket komplicerat projekt började byggas 1864 stod klar 1871. [1]
Stationshuset byggdes 1867-1871 och invigdes 15 juli 1871 samtidigt med sammanbindningsbanan och arkitekt var Järnvägsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. Den är byggd i italiensk renässansstil och fasaden mot Vasagatan kröntes av statyer av Svea och Göta på varsin sida om det lilla riksvapnet, krönt av en kunglig krona, av konstnären Frans Oscar Theodor Berg. Dessa revs vid renovering och utbyggnad av stationshuset på 1950-talet. Stationen hade en banhall, även den ritad av Edelsvärd, som rymde fem spår. Norra station som kopplades ihop med centralen fick ta över rollen som godsstation. När Stockholms centralstation öppnade hade den ett resande runt 100 personer om dagen.
Trafiken ökade snabbt, 1876 anslöt Järnvägen till Västerås och Stockholms centralstation byggdes ut med spår och nya godsbyggnader, bland annat med viadukten Kungsbron) som stod klar 1881. Stationen blev snabbt för liten och planer fanns bland annat på att bygga ut järnvägen med en linje över Lilla Essingen och göra om Stockholms centralstaton till säckstation. [2].
1927 års Station
För att hantera den ökade trafiken antog riksdagen ett beslut 1923 om en stor utbyggnad av infrastrukturen på järnväg i Stockholm och stationen. Det stora problemet var hur man skulle bygga ut järnvägen utan att påverka sjöfarten genom Stockholm och undvika klaffbroar som tar tid att öppna. Hammarby sjö byggdes om till sluss för att koppla ihop Årstaviken och Mälaren med Saltsjön. Över Årstaviken byggdes en högbro, Årstabron som anknöt Älvsjö med Södra station genom Tanto. Godstrafiken på Norra station flyttades från Norra bantorget till Norrtull och Södra station flyttades i höjd med Timmermansgatan och fungerade som en lokaltågsstation. Västra stambanan och Stockholms centralstation elektrifierades 1926.
Mellan åren 1925-1927 revs den gamla banhallen, de genomgående spåren för Västra stambanan flyttades västerut och en ny säckstation skapades vid det nya norra spårområdet, spår 1-6, för Västeråsbanan och Norra stambanan. Sammanlagt byggdes sex perronger och elva plattformspår samt ett genomgående godstågsspår.
Järnvägsstyrelsens arkitekt Folke Zettervall ledde den påkostade ombyggnaden av stationsbyggnaden. Banhallen byggdes om till en stor vänthall, 119 meter lång och 13 och 28 meter bred med ett elipsformat tak, 13 meter högt och 24 meter i spännvidd, taket hålls uppe av limmade träbjälkar. I söder byggdes en monumental trappa i kalksten som ledde upp till en gemensam vänthall med buffé. Det gamla 3 klass väntrummet gjordes om till en mycket modern 1 klassrestaurang enligt tidens mått med kylutrymmen i källarplan och en tunnel ledde från restaurangen till västra plattformen för att leverera mat och råvaror till tågen.
I sydöstra hörnet byggdes den kungliga vänthallen ut, den fungerar fortfarande idag som väntsal för kungafamiljen.
På den östra sidan av vänthallen gjordes åtta målningar med olika landskapsmotiv som fortfarande finns kvar, de är ritade av konstnärerna John Ericsson och Nils Johansson. De föreställer från norr till söder:
- Saltoluokta mot Stora Sjöfallet, Jokkmokks kommun, Lappland
- Vedasjön i Nordingrå, Ångermanland
- Åreskutan i Jämtland
- Leksands kyrka i Dalarna
- Uddeholms herrgård i Hagfors kommun, Värmland
- Vadstena slott i Östergötland
- Varbergs fästning i Halland
- Dybäcks herrgård, Skurups kommun, Skåne
Efterkrigstiden
Efter kriget var järnvägens glansdagar över i konkurrens med bilen och flyget, vilket också märks på byggnaden.[källa behövs] 1951 renoverades fasaden mot Vasagatan och statyerna och dekorationer togs bort.
Närtunnelbanan tillkom byggdes en gångtunnel som förbinder T-centralen med spår 11-19 som invigdes den 1 december 1958. Denna utvidgades så småningom till en mindre vänthall med affärer och serveringar under den stora hallen. Mellan gången och stora vänthallen finns Ringen, en öppning mot nedre hallen med 7 meters diameter som invigdes 1959 för att skapa ljus till den nedre gången. Ringen är ett smideskonstverk skapat av skulpturprofessor Stig Blomberg som föreställer de fyra väderstrecken med figurer som representerar dessa. Populärt kallas ringen för "Spottkoppen" och den fungerar som mötesplats för många Stockholmare. [3]
Järnvägspolitiken har alltid speglat sig i byggnaden, under 1960-talet bestämdes att järnvägen skulle bära sig ekonomiskt och många sträckor och stationer lades ner, men också satsningar på rationell trafik sompendeltåg i Stockholm enligt tunnelbanemodell. Stockholms centralstation hade nu förlorat sin status som viktigt transportnav för hela Sverige till förmån för flyget.
Efter Hörjelöverenskommelsen 1964 bildades Storstockholms lokaltrafik (SL) vilket innebar att pendeltågen fick en egen del med spår 13-14 (sydgånde tåg) och 15-16 (norrgående tåg). Norr om bangården skapades ett dubbelspårigt tråg under spåren som möjliggör för pendeltågen att fortsätta på egen bana utan att korsa spår för fjärrtåg, de första tågen X1 började gå 1968. Klarabergsviadukten som var påtänkt sedan 1928 byggdes slutligen 1961 och gav centralen en ny ingång och rulltrappa upp till broplanet.
Uppgång
På 1980-talet började SJ satsa på affärsresenärer med InterCitytåg i förstaklass. En ny övre vänthall byggdes för affärsresenärer och ny nedgång till pendeltågen över spår 10-19 från Klarabergsviadukten. Det norra spårområdet överdäckades och den gamla Kungsbron i gjutjärn ersattes av en ny och bredare betongbro för att passa till Cityterminalen och World Trade Center invigt 1986, arkitekt Ralph Erskine. Den inrymmer bussterminal och kontor och länkad med en passage till stationen vid spår 2-3. I mitten av 1990-talet var tanken att det skulle byggas lokaler för polisstyrkan på hyllan i södra änden, men efter att dåvarande generaldirektören på SJ, Stig Larsson hade sett lokalerna beslutade han att bygga en konferensanläggning istället.
X2000 var SJ stora satsning på snabbtåg som kunde börja konkurrera med flyg. 1989 levererades det första tåget. Konceptet var först tänkt som ett rent affärståg, men snart infördes andra klass och nu vände den fallande resandekurvan för tåg. Samtidigt inleddes stora satsningar på att bygga ut banorna runt Stockholm Mälarbanan, Svealandsbanan och Grödingebanan och bygga ut fyrspår till Arlanda vilket ökade resande på Centralen och ställde större krav på kapacitet och utbud. Centralhallen gjordes om bl.a. flyttades toaletterna till nedre plan och ersattes av Pressbyrån, snabbmatställen och butiker tillkom.
Bolagisering och nutid
Bolagiseringen av SJ började 1988 då skapades Banverket som fick ansvar för all spår och banskötsel. För att klara av trycket på ”getingmidjan”, dubbelspåret över Riddarfjärden, byggde Banverket ut järnvägsbron vid stadshuset för att öka hastigheten för ankommande och avgående tåg. Nu pågår projekt för att trimma signalsystemet och växlar för att öka höstigheten genom bangården. [4]
Arlanda Express inledde privatiseringen av Statens järnvägar genom byggandet av Arlandabanan. Plattformen för spår 1-2 höjdes för att passa de nya tågen X3 och det var också första gången en arkitektbyrå, White, skapade ett särskilt formspråk för järnväg i Sverige. [5] Arlanda Express har en särskild entré vid Vasaplan med taxistation och nära till blå linjens tunnelbanenedgång på Vasagatan.
2001 skapades Jernhusen AB som fick ansvar för alla SJ:s fastigheter inklusive Stockholms centralstation. För närvarande har Jernhusen ett stort projekt för ombyggnad av nedre plan under centralhallen med butiker restauranger och nya passager för att underlätta stora folkströmmar. När Citybanan öppnar flyttas alla resande från pendeltågen till den nya stationen under jord men samtidigt kan regional- och fjärrppendlandet öka på Stockholms centralstaion. [6]
Trafiken
Stationen består av två delar,
- Norra delen med spår 1-8 i norr utgör en säckstation för Ostkustbanan, Mälarbanan och Arlandabanan. Spår 1-2 är reserverade för Arlanda Express som har egen plattform i höjd med tågens golv. Spår 3 används oftast av Uppsalapendeln och 4-8 används av fjärr-och regionaltåg och nattågen norrut.
- Spår 10-19 i väster fungerar som en genomgångstation för Västra stambanan och pendeltågen. Spår 10-12 används i regel för södergående fjärr- och regionaltåg, men de kan även användas för trafik norrut. Pendeltågen använder spår 13-14 söderut och spår 15-16 norrut. Spår 17-19 är för ankommande fjärr- och regionaltåg från söder. De flesta tåg vänder vid centralen, men vissa fjärr- och regionaltåg fortsätter i norrut.
I höjd med Norra bantorget finns servicedepåer för fjärr- och regionaltåg. Tågen som kommer söderifrån och ska vända fortsätter efter att ha släppt av passagerare norrut till servicedepåerna, där de städas och förråd fylls på. Sedan vänder de tillbaka via spår 10-12. Likaså servas fjärrtåg från spår 4-8 som städas vid Norra Bantorget.
Sedan flera år har getingmidjan, dubbelspåret över Riddarfjärden, nått sitt kapacitetstak med 24 tåg i timmen per riktning. Banverket, SL och SJ genomför ett gemensamt projekt kallat Kraftsamling Stockholm för att öka punktlighet och säkra kapaciteten. Växlarna söderut är ombyggda och nu pågår en utbyggnad av signalsystemet och växlarna norrut för att höja hastigheten genom bangården.[7]
Pendeltågsstationen
Stockholms centralstaton är den mest belastade stationen på Stockholms pendeltågsnät, med 53 800 påstigande och ungefär lika många avstigande per vardag (siffra från 2005). Pendeltågen disponerar två plattformar och spåren 13-16. Vardera plattformen har entréer med spärrgrindar från det nedre plane och en övre biljetthall med entré från Klarabergsviadukten.
Pendeltågen går på egen bana längs Ostkustbanan via Tomteboda, efter Karlbergs station går de ner i ett tråg under övriga spår för att inte komma i konflikt med fjärr- och regional trafik. Efter centralen ansluter de sammanbindningsbanan söderut som fortfarande består av två spår sen 1871. År 2006 togs slutligen beslut om att bygga en ny bana i tunnel och ny station under T-centralen för pendeltåg. Bygget startade i januari 2009 och beräknas vara klart 2017.
Se Citybanan
Linjesträckning
Stockholms centralstation är navet i Järnvägs-Sverige. I tabellen nedan anges alla de linjer som gör uppehåll eller har Stockholms central som slutstation. De linjer skrivna med Fet stil är de så kallade stambanorna med ett tätt trafikutbud.
Beteckningar
Trafikverkets stationssignatur för Stockholm C är Cst, vilket skall uttydas som "Centralbangården, STockholm". Att bokstäverna kommer i fel ordning har med 1800-talets telegrafsystem att göra. Telegrafisten skulle inte behöva vänta på den tredje bokstaven för att veta vilken station det rörde sig om. Samma system gällde för Östra station (Öst), Södra station (Sst) och Norra station (Nst).
Stationen har också en IATA-kod, nämligen XEV. Med den kan man boka biljetter via flygets bokningssystem.
Kuriosa
- Stockholms centralstation saknar spår 9. Spår 8 angör samma perrong (norra del) som spår 10 (i söder) och däremellan finns inget spår 9.
- Under 2006-2007 sändes TV4:s program Förkväll i direktsändning från Stockholms centralstation.
- Den 8 juli 2009 genomfördes en flash mob för att hylla Michael Jackson i centralhallen.[8]
Se även
Referenser
- Stockholms centralstation, Dess historiska utveckling och ombyggnad under åren 1925 – 1927, Skrift utgiven av Kungliga järnvägsstyrelsen 1927
- ^ http://www.historiskt.nu/normalsp/staten/sammanb_stock/sammanbindningsb.html
- ^ Stockholms Centralstation http://www.ekeving.se/p/sth/cst/1927/2.pdf%7C läst 2010-01-22
- ^ Jernhusen AB http://www.jernhusen.se/templates/newspage.aspx?id=185%7C läst 2010-01-22
- ^ http://www.banverket.se/sv/Amnen/Aktuella-projekt/Projekt/1870/Kraftsamling/Kraftsamling-Stockholm-Malardalen/44_atgarder.aspx#BV Banverket ”kraftsamling”], läst 2010-01-22
- ^ Arlanda Express http://www.arlandaexpress.se/textpage.aspx?page=85 läst 2010-01-23
- ^ Jernhusen AB|http://www.jernhusen.se/templates/Page.aspx?id=1523%7C läst 2010-01-22
- ^ Kraftsamling Mälardalen [1] läst 2010-01-23
- ^ Flashmob i centralhallen
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Stockholms centralstation.