Henry Clay: Skillnad mellan sidversioner

 

Clay gjorde sig tidig känd som anhängare till en utvidgad tullskyddslagstiftning, och ägnade stort intresse i utrikespolitiska frågor. Han var 1811–1812 ledare för det parti som genomdrev krigsförklaringen mot [[Storbritannien]] och deltog efter [[1812 års krig|kriget]] i fredsförhandlingarna. Han arbetade även efter 1818 för att USA skulle erkänna [[sydstaterna]]s självständighet.

 

== Bankkriget ==

Henry Clay blev också uppmärksammad för sina många politiska duster med senatorn och senare presidenten [[Andrew Jackson]], de två männen avskydde varandra. Den mest kända av dessa politiska dueller var det så kallade ''bankkriget'' 1832 då Henry Clay i samarbete med Nicholas Biddle, ordförande i den dåvarande amerikanska centralbanken, [[Second Bank of the United States]], försökte tvinga president Andrew Jackson att förnya bankens mandat för att fortsätta sina verksamhet, trots att dess nuvarande mandat inte gick ut förrän 1836. Clay visste att ett sådant förslag skulle klubbas i senaten, där majoriteten av senatorerna stödde centralbanksystemet, och hoppades därmed att presidenten skulle tvingas godkänna förslaget. Detta i ett försök att att vinna en propagandaseger över president Jackson inför det kommande presidentvalet som skulle hållas samma år, Jackson svarade dock med att lägga in sitt veto mot förslaget vilket utlöste en politisk kris i Washington D.C. och som kom att prägla valrörelsen 1932, det resulterade dock i att Jackson popularitet steg och han omvaldes till en andra mandatperiod med en förkrossande majoritet. Efterdyningarna av bankkriget skulle blåsa över helt förrän centralbanken upplöstes 1841.

 

== Källor ==