Elisabeth Olin: Skillnad mellan sidversioner
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
→Intro: ordval |
|||
Rad 3:
== Biografi och karriär ==
Olin verkade i [[Bollhuset]] och på [[Kungliga Teatern]]. Hennes mor var sångerskan och skådespelaren [[Lisa Söderman-Lillström]], sin tids primadonna på scenen i [[Stora Bollhuset]]s teater och ledamot i teaterns styrelse, och hennes far, [[Petter Lillström]], var musiker i teaterns orkester. Elisabeth Olin debuterade på scenen som barnskådespelare i pjäsen "Syrinx" vid sin mors sida år [[1747]]. Då den svenska teatertruppen avskedades säsongen [[1753]]-[[1754]], skulle hon komma att bli känd som konsertsångerska. Som sådan torde hon ha debuterat på [[1750-talet]], men hennes namn finns inte säkert bekräftat förrän flera år senare. Hon är känd som elev till den italienska operasångaren Giovanni Croce, som då var verksam i Stockholm. År [[1760]] gifte hon sig med kunglige sekreteraren, assessorn [[Gabriel Olin]]. År 1761 finns hon för första gången bekräftat som konsertsångare vid en konsert av Zellbell. År [[1768]] utgav hon en egen komposition. Hennes komposition ingick i ''Gustaviade. Hjältedikt i tolv sånger'' av E. Skjöldebrand, där svenska tonsättare hade bidragit med var sin komposition i en samling av tolv stycken sammanlagt; hennes bidrag var sång nummer åtta.
Som konsertsångerska förekommer hennes namn den [[15 oktober]] [[1769]] då hon uppträdde vid en konsert som gavs till förmån för hennes far hovkapellisten Petter Lillström i [[Riddarhuset]]. Konserten anfördes av [[Francesco Antonio Uttini|Uttini]]. Sedermera framträdde hon vid årliga [[frimurare]]konserter. Hon framträdde i samtliga kavaljerskonserter 1769-1770.
[[Johan Gabriel Oxenstierna]] skriver den [[19 november]] [[1769]]<ref> [[Carl Forsstrand]] i ''Sveriges Riddarhus'', ss 391 - 400. Stockholm 1926.</ref>: {{citat|''Jag var i dag på kavaljerskonserten. Fru Olin sjöng därvid. Jag tror knappast, att [[Italien]] har någon ljufligare röst. Oviss om man skall älska henne för hennes fägring eller för hennes gudaröst, vinner hon på en gång kärlek och förundran.''}}
Enligt räkenskaperna uppträdde hon vid konserter anordnade av musikaliska akademien, både 1772 och 1794. År [[1773]] medverkade Elisabeth Olin i den berömda operaföreställningen ''[[Thetis et Pelée|Thetis och Pelée]]'', som invigde den svenska [[Operan]], där hon spelade huvudrollen mot [[Carl Stenborg]], med vilken hon även privat hade ett förhållande. Denna pjäs brukar räknas som startpunkten för den svenska teaterns och operans födelse. Även hennes dotter och syster uppträdde i denna opera: den förra var sedan anställd till 1776, den senare gjorde endast rollen som Echo i denna opera.
| |||