Åska: Skillnad mellan sidversioner

{{Omdirigering|Dunder|uppslagsord2 = Tordön|musikalbumet|Dunder (musikalbum)|örlogsfartygen|HMS Tordön}}

'''Åska''' (äldreålderdomligt benämning:även '''tordön''', [[fornnordiska]]: ''þordyn'') är [[elektrisk urladdning|elektriska urladdningar]] i [[jordens atmosfär]] som yttrar sig i ett uppflammande av ljus ([[Blixt (åska)|blixt]]) och ett skarpt eller mullrande ljud (åskknallar, åskdunder, åskmuller).<ref>[[#WMO|Internationell Molnatlas (1977)]], sid 60</ref><ref name=NE2/> Dessa elektriska urladdningar alstrar mycket stor värme under bråkdelar av en sekund, vilket gör att luften sätts i rörelse vilket är upphovet till åskmullret.

Åska förekommer i samband med [[cumulonimbus]]moln (bymoln), men kan också förekomma i extremt sällsynta fall i [[cumulus]]moln (vanliga stackmoln) och [[Stratus (moln)|stratusmoln]] (dimmoln)<ref name=":0">{{Webbref|titel=Olika typer av åska {{!}} SMHI|url=https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/olika-typer-av-aska-1.661|verk=www.smhi.se|hämtdatum=2020-06-27}}</ref>. Urladdningen i stackmoln blir oftast mycket större än i vanliga bymoln,<ref>[[#WMO|Internationell Molnatlas (1977)]], sid 30: ''Om det inte är möjligt att avgöra, huruvida ett moln är en cumulonimbus eller cumulus, skall det enligt internationell överenskommelse kallas cumulonimubus om det åtföljs av blixt, åska eller hagel.''</ref> medan strömstyrkan i blixtarna från dimmoln vanligtvis är lägre än i blixtar från bymoln. Det finns indikationer på att åska i sällsynta fall kan uppstå vid [[Sandstorm|sandstormar]], [[Vulkan|vulkanutbrott]] och eventuellt [[Lavin|laviner]].<ref name=":0" />

Åskmolnet kan bestå av flera celler. Man talar om ''multiceller''. Cellen är positiv laddad högst upp och negativ laddad underst med negativ laddningskoncentration (vid cacirka -10&nbsp;°C) 3–5&nbsp;km upp i atmosfären. Under molnet finns även en liten positiv molnficka, varför denna finns är forskarna oense om.

Pilurladdningen upptäcktes av två japanska åskforskare; KobayshiKobayashi och Kitagawa.

Enligt uppgifter från NASA överlever 80-9080–90 procent av dem som träffas av blixten.<ref name="Outside 2014-09-22"/><ref name=NASA/> Strömmen från nedslaget leds framför allt av blodkärlen och den stora frågan är om strömmen ska passera det känsliga hjärtat. Oftast sker detta inte. Hos fyrfota djur är dödsrisken större av just detta skäl, sannolikheten för hjärtpassage är mycket större.

I Sverige dödas i genomsnitt en person av blixten vartannat år. I början av 1900-talet var människor i Sverige ofta ute och arbetade på fälten. Då dödades cirka 30–40 människor av åska varje år. Inom. Det har även föreslagits att spillning från boskap kan öka markens [[konduktivitet]].

== Skydd mot åskablixtnedslag ==

Metallstrukturer (en så kallad [[Faradays bur]]) ger ett bra skydd. Det kan vara en [[bil]] eller en byggnad av [[armerad betong]]. Att köra eller åka [[tåg]], bil, [[fartyg]] etcetera är säkrare än öppna färdmedel såsom [[cykel]], [[roddbåt]], [[häst]] etcetera. Huruvida bilar är säkra mot åskan har åter väckt diskussion efter att en människa träffats av blixten då denneden satt i bilen. Forskarna menar att bilen som åskskydd är säkrare än att befinna sig utomhus, men att faktorer som att ha nedvevad fönsterruta och samtidigt luta sig mot bilens väggar eller använda mobilladdare ökar riskerna. Vid ett blixtnedslag i en bil kan också en dåligt konstruerad [[bensintank]] fatta eld, bilen kan drabbas av punktering, vindrutan kan spräckas våldsamt och kablar kan bli strömförande. Det är däremot mycket liten risk att omkomma efter ett blixtnedslag i bilen.<ref>[http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5521477.ab Träffades av blixten - i bilen. Nyhetsartikel.]</ref> Moderna bilar kan dock ha så pass tunn plåt att de riskerar att börja brinna vid åsknedslag.<ref name="Så stark är blixten"/>

Strömmen i en blixt är 5&nbsp;000 - 400&nbsp;000 ampere, en typisk blixt 30&nbsp;000 ampere. En blixt som avslutas efter 100µs' kallas för ''kallblixt''. Är det en ''varmblixt'' så sjunker strömmen först till 100 A efter cacirka 100 µs och avslutas helt efter cirka 1/10 sek. Blixten har då egenskaper som är antändande. Ett sådant blixtnedslag kan vara upp till en sekund.

Förurladdningen sker genom steg, stegurladdning är cacirka 50 meter, dessa förgrenar sig i sicksack med 50 µs intervaller.

*Stark blixt: 100 miljoner volt, 150 &nbsp;000 ampere, 2 multipla huvudurladdningar.

*Normal blixt: 30 miljoner volt, 20 &nbsp;000 ampere, 2 multipla huvudurladdningar.

*Svag blixt: 10 miljoner volt, 20002&nbsp;000 ampere, 1 huvudurladdning.

På cirka 100–200 meters höjd möts förurladdningen av en eller flera fångurladdningar, en fångurladdning som inte får kontakt med blixtkanalen kan skada en människa allvarligt då den har en ström på 100-200100–200 A. Förloppet är komplicerat då flera efterföljande blixtar kan gå lite olika vägar i huvudkanalen. Förurladdningen kan även startas från marken under de omständigheter då markföremålet är mycket högt exempelvis en [[TV-mast]]. Fenomenet ses ofta som ett grenverk av urladdningar riktade omvänt uppåt. Tiden för huvudurladdningen är att inom 5 µs når en typisk blixt upp till 30&nbsp;000 A varvid den avtar vid cirka 100 µs. Antal urladdningar i samma kanal är 1-101–10, i genomsnitt 4.

Den positiva blixten är genomsnittligt sex gånger så stark och varar tio gånger så länge som en negativ blixt. Frekvensen avAndelen positiva blixtar är lägre än 5 %procent, vinteråskväder har den högsta procenthalten av positiva blixtar. Det är också lägre till åskmolnets topp vintertid. Den positiva blixten har ytterligt sällsynta toppnoteringar som tangerar en halv miljon [[Ampere]].

[[Fil:Franklin lightning engraving.jpg|miniatyr|höger|200px|[[Benjamin Franklin]]s drakförsök var det första forskningsarbetet om åska, det ledde fram till uppfinningen av åskledaren år 1752 .]]

Ett äldre begrepp för studiet av åska är brontologi.<ref>Nordisk familjebok (1905) ''[httphttps://runeberg.org/nfbd/0154.html Brontologi]'', sid:275-276275–276</ref>

Forskarna sitter i en fardaysburFaradays bur som är byggd som en [[bunker]] och åser åsknedslaget på nära håll. De har också framställt [[fulgurit]]er på detta sätt.

Fältstudier sker även från höga byggnadsverk som ofta träffas av blixten. Det är så blixtens diameter har uppmätts; cacirka 2–20&nbsp;cm.

Röda älvor syns längre än vanliga urladdningar i den lägre stratosfären, som bara syns i några få millisekunder. Trots att röda älvor saknar beröring med åskmolnet vet man att de utlöses av positiva jordblixtar på upp till 400 &nbsp;000 ampere, en superblixt.

Blå jetstrålar (engelska ''Blue jets'') börjar på åskmolnets ovansida och expanderar som en jetstråle till en halv mils diameter, de når cacirka 8 mils höjd.

De rör sig med cacirka 100&nbsp;km/s och varar i cacirka 250 millisekunder.

Åskforskarna anser idag att den övre delen av atmosfären kallad [[elektrosfären]] skulle ladda ur sig på en halvtimma om inte jordens alla åskväder funnits. Elektrosfären inklusive jonosfären har en positiv spänning av cacirka 300&nbsp;000 till 400&nbsp;000 volt. Jorden är negativt laddad.

Det innebär att vi har cacirka 130 volts spänningsskillnad per höjdmeter här vid jordytan.

<ref name=NASA>{{webbref |url= http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/1999/essd18jun99_1/ |titel= Human Voltage - What happens when people and lightning converge |verk=Science News |språk=engelska |hämtdatum=25 juli 2015 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20140222143111/http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/1999/essd18jun99_1/ |arkivdatum=22 februari 2014 }}</ref>

<ref name=NASA2>{{webbref |url=http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2001/ast05dec_1/ |datum=5 december 2001 |titel=Where Lightning Strikes |utgivare=NASA Science. Science News |språk=engelska |hämtdatum=25 juli 2015 |arkivurl=https://web.archive.org/web/20110822065503/http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2001/ast05dec_1/ |arkivdatum=22 augusti 2011 }}</ref>

<ref name="Lewis">{{bokref|efternamn=Lewis |förnamn=E. A. |kapitel=High frequency radio noise |sidor=251-288251–288 |titel=CRC Handbook of Atmospherics Volume I |utgivare=CRC Press, Boca Raton, FL |år=1982 |isbn=9780849332265 |doi= |språk=engelska }}</ref>

<ref name="Proctor">{{bokref|efternamn=Proctor |förnamn=D. E. |kapitel=Radio noise above 300&nbsp;kHz due to Natural Causes |sidor=311-358311–358 |titel=Handbook of Atmospheric Electrodynamics |utgivare=CRC Press, Boca Raton, FL |år=1995 |verk=Volume I |isbn=9780849386473 |språk=engelska }}</ref>

<ref name=Hayakawa>{{bokref|efternamn=Hayakawa |förnamn=M. |kapitel=Whistlers |sidor=155-193155–193 |titel=Handbook of Atmospheric Electrodynamics |utgivare=CRC Press, Boca Raton, FL |år=1995 |verk= VolumeII |isbn= |språk=engelska }}</ref>

<ref name=Visslare>{{bokref|efternamn=Park |förnamn=C. G. |kapitel=Whistlers |sidor=21-7721–77 |titel=CRC Handbook of Atmospherics |utgivare=CRC Press, Boca Raton, FL |år=1982 |verk=Volume II |isbn=0849332273 |språk=engelska }}</ref>

* {{commonscat|LightningThunderstorms}}