Arthur Rimbaud: Skillnad mellan sidversioner

|genre = [[Poesi]], {{·}} [[prosadikt]], {{·}} [[brev]]

|influerade = [[Georg Trakl]], {{·}} [[Gunnar Ekelöf]], {{·}} [[René Char]], {{·}} [[Dylan Thomas]], {{·}} [[Adonis (poet)|Adonis]], {{·}} [[Octavio Paz]], {{·}} [[Bob Dylan]], {{·}} [[Patti Smith]], {{·}} [[Jean-Joseph Rabearivelo]]

Den unge Arthur Rimbaud hade ett stormigt förhållande med den äldre poeten [[Paul Verlaine]], som vid ett tillfälle sköt honom i handen. Förhållandet har skildrats i flera filmer och populärkulturella verk. Rimbaud sågs som en ''[[poète maudit]]'', en "fördömd poet", en term som myntades av Verlaine i en essäbok från 1884 och som gällde även honomVerlaine själv. Termen syftade på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, vilka sågs av både samhället och sig själva som utstötta.

== LivBiografi ==

Med [[Paul Verlaine]] hade Rimbaud ett uppmärksammat och stormigt förhållande. I juli 1872 lämnade de Paris och gav sig av mot Belgien. I september samma år fortsatte de till [[London]]. 14 september 1872 publicerades dikten ''Corbeaux'' i tidskriften "La Renaissance littéraire et artistique". Efter ett intensivt gräl reste Verlaine i juli 1873 till [[Bryssel]]. När han och Rimbaud träffades där den 10 juli sköt Verlaine två skott mot Rimbaud med en revolver. Det ena skottet missade, medan det andra träffade i handen.<ref name=":0" /> En omplåstrad Rimbaud försökte därefter blidka Verlaine, men en vredgad Verlaine drog vapen på öppen gata. Han greps då av en förbipasserande polis, och dömdes så småningom till två års fängelse.<ref>{{Tidningsref|rubrik=Vapnet som inte dödade Rimbaud säljs|url=https://www.svd.se/vapnet-som-inte-dodade-rimbaud-saljs|tidning=Svenska Dagbladet/TT|datum=2016-11-30|hämtdatum=2020-04-01|issn=1101-2412|språk=sv|efternamn=TT}}</ref>

Rimbauds vänner hade svårt att få reda på några nyheter om honom under den här tiden, och de enda kvarvarande vittnesmålen kommer från [[Ernest Delahaye]] och Rimbauds syster Isabelle, med vilka han korresponderade. Vittnesmålen är dock ofta motsägelsefulla. I maj 1877 skrev han från [[Bremen]] ett brev till USA:s konsul med ett önskemål om att tas upp i den amerikanska marinen.<ref name=":0" /><ref>Ernest Delahaye, ''Rimbaud - l’Artiste et l’être moral'', éd. Messein, 1923.</ref> Han verkar dock inte ha fått något svar, utan gav sig vidare mot [[Köln]] och [[Hamburg]]. Under våren och sommaren jobbade Rimbaud på en cirkus, Cirque Loisset, som reste runt i Europa och bland annat besökte Danmark och Sverige.<ref>{{Bokref|efternamn=Nicholl|förnamn=Charles|titel=Rimbaud: the Works: A Season in Hell; Poems & Prose; Illuminations|datum=7 juni 2001|hämtdatum=1 april 2020|år=|sid=399|url=https://books.google.se/books?id=VuIpu2urO5sC&dq=rimbaud+circus+sweden&hl=sv&source=gbs_navlinks_s|utgivare=Xlibris Corporation|isbn=9781465329158}}</ref><ref name=":2">{{Webbref|titel=KULTUR: Åh! den berusade lilla flugan i krogpissoaren...|url=https://www.aftonbladet.se/a/RxG12O|verk=Aftonbladet|hämtdatum=2020-04-01|språk=svenska|utgivare=|författare=Lindgren, Petter|datum=14 augusti 2003}}</ref> I juni antecknades hans namn i Stockholms utlänningsregister. I augusti 1877 skrev Delahaye till [[Ernest Millot]] att Rimbaud verkar ha varit i Stockholm och därefter Köpenhamn, men att inga nyheter har kommit efter dess.<ref>Bevarat manuskript vid Jacques Doucets litterära bibliotek, blad 29 (Frédéric Eigeldinger och André Gendre, ''Delahaye témoin de Rimbaud'', la Baconnière, [[1974]], s. 257).</ref> Nitton år senare, 21 augusti 1896, skrev Delahaye i ett brev till [[Paterne Berrichon]] att Rimbaud hade gått med i en cirkus, som tolk, och att han hade rest till KöpenmanKöpenhamn och därefter Stockholm, varifrån han skickats hem igen av den franske konsuln. Hans syster skrev samma år att han hade varit i Sverige, Danmark och Norge, innan han havsvägen återvände till [[Bordeaux]].<ref>Brev skrivet 15 december 1891 till redaktören för ''Petit Ardennais'' som skulle skriva en artikel om poeten. ''Cf.'' ''Œuvres complètes'', Bibliothèque de la Pléiade, 1972, s. 716.</ref>[[Fil:Rimbaud in Harar.jpg|miniatyr|Rimbaud i Harar 1883.|alt=|363x363px]]I november 1878 reste Rimbaud från [[Genua]] till [[Alexandria]] med fartyg, innan han i december blev arbetsledare på ett bygge åt den brittiska administrationen på [[Cypern]].<ref name=":0" /> I maj 1879 drabbades han av [[tyfoidfeber]], och tvingades att återvända till [[Frankrike]]. Han återvände till Cypern i mars 1880, och i några månader till fortsatte han att arbeta som arbetsledare. Han lämnade dock hastigt ön. Det finns olika teorier om varför han så hastigt gav sig iväg från Cypern. En förekommande förklaring är att han ska ha råkat döda en arbetare med en sten. En annan teori är att han var oenig med ledningen, eller att man helt enkelt upphörde med byggandet.<ref>{{Bokref|efternamn=Robb|förnamn=Graham|titel=Rimbaud|datum=2017|hämtdatum=1 april 2020|år=|sid=|utgivare=Pan Macmillan|isbn=9781509855667|url=https://books.google.se/books?id=XtslDwAAQBAJ&pg=PT255&lpg=PT255&dq=rimbaud+killed+a+worker+with+a+stone&source=bl&ots=PMUXMTe_ap&sig=ACfU3U2Ba3Q3u7pAeOz8pQFtOFcuSMhc7A&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjm4NXG4MboAhUGycQBHV6iByUQ6AEwAHoECA4QKw#v=onepage&q=rimbaud%20killed%20a%20worker%20with%20a%20stone&f=false}}</ref>

DärefterEfter sågatt hanha det lämpligt att lämnalämnat ön, ochbörjade börjadehan söka jobb vid [[Röda havet]]s hamnar. I augusti blev han antälldanställd av företaget [[Mazeran]] i [[Aden]], där han befann sig under 1880. Hans uppgift var att övervaka klassificering och förpackning av [[kaffe]]. I december 1880 omplacerades han till det nybildade kontoret i [[Harar, Etiopien|Harar]] i dåvarande [[Abessinien]] (nuvarande Etiopien). Första omgången stannade han i Harar i ett år, innan han i december 1881 återvände till Aden. I mars 1883 återvände han på nytt till Harar, där han fortsatte att arbeta. Samma år gav Verlaine ut ett antal av Rimbauds dikter i tidskriften ''Lutèce'', tillsammans med en essä om honom.<ref name=":1">Rimbaud & Brunel, ss. 43-44.</ref> Essän gav Verlaine ut året efter i en bok med titeln ''[[De fördömda poeterna]]'', där [[Tristan Corbière]] och [[Stephane Mallarmé]] också lyftes fram.

1 februari 1884 färdigställde Rimbaud sin "rapport om Ogaden", som gavs ut av ''La Sociéte de géographie'' (Geografisällskapet). I mars 1884 tvingades Rimbaud lämna Harar igen, på grund av Mazerans dåliga affärer. Han återvände till Aden. I juni grundade bröder vid namn Bardey ett nytt företag som arbetade medför export av kolonialvaror, somoch anställde Rimbaud. Han arbetade för dem till oktober 1885, då han bröt med bröderna och skrev under ett kontrakt med [[Pierre Labatut]], för vemvilken han skulle handla med vapen av [[Menelik II]]. I oktober 1886 gav han sig av för att köpslå med kungen, trots att Labatut just då hade avlidit. Företaget upplevdefick dock svårigheter med att fortsätta verksamheten efter Labatuts död, och Rimbaud tvingades att lämna sina varor hos Menelik II under förödande omständigheter.<ref name=":1" />

HanRimbaud ansesbetraktas som en synnerligen nyskapande och originell som poet. Tillsammans med den äldre [[Charles Baudelaire]] ses han som en viktig föregångare till den franska [[symbolism]]en på 1880-talet, men även till [[modernismens litteratur]] och enskilda internationella poeter under hela 1900-talet. Hans verk ''Les Illuminations'' blev när det kom ut 1886 ett viktigt tillskott i den inledande symbolistiska rörelsen. Genom verket blev han på kort tid ett stort namn i den samtida litteraturen, även om han själv hade lämnat det litterära livet. Omkring sekelskiftet var Rimbaud ett känt och uppmärksammat namn inom hela det europeiska kulturlivet, och i litteraturkretsar fortsatte såväl hans poesi som hans livsöde att attrahera. [[Artur Lundkvist]] kallade honom bland annat för "poesins [[Ikarus]]", och i den lyriska modernismen blev han en stor förebild.<ref name=":3" />

''En tid i helvetet'' (1873) var den enda bok Rimbaud själv utgav under sitt liv. Han skrev den under ett uppehåll i födelsestaden. Den trycktes i [[Bryssel]] och bekostades av hans mor. Det sena utgivandet av ''Illuminationer'' (1886), ett verk från åren 1872-75, skedde genom Paul Verlaines försorg. Olsson och Algulin ser i ''[[Litteraturens historia i världen]]'' ''Illuminationer'' som Rimbauds viktigaste verk. Exakt när verket skrevs är oklart. Rimbaudforskningen har tidigare föreslagit tidigt 1870-tal, men i senare forskning har man pekat på att dikterna troligen tillkommit efter skilsmässan och uppbrottet med Verlaine, således omkring 1875. Många av dikterna i samlingen tycks vara skenbara tavelbeskrivningar, men motiven som beskrivs överensstämmer inte med perceptionella konventioner, eller vad man kan tänka sig att man skulle kunna se. Språket är nydanande och i centrum, och använt på så vis att dedet ska framkalla associationer och visioner hos läsaren. Apropå diktsamlingen konstaterade Olsson och Algulin att "Rimbauds fria bildturbulens förändrar kanske inte världen, men den förändrade onekligen poesin och därmed på sikt vår syn på poesins och språkets möjligheter."<ref name=":4" />

För den franska [[dadaism]]en åren efter [[första världskriget]] och för den efterföljande [[surrealism]]en åberopades Rimbaud som föregångare. [[André Breton]] skulle dock längre fram konstatera att dethumor saknas humor i hansRimbauds verk. Vid de fåtalfå tillfällen då humor sipprar fram förtas den av ett förtvivlat hån, "vilket är raka motsatsen till humor". Till sin antologi om [[svart humor]], ''[[Anthologie de l'humour noir]]'' (1940), valde Breton ändå ut ett par exempel på detta ur Rimbauds produktion, dels ett stycke ur dagboksberättelsen ''Hjärtat under prästrocken'' (1871) och dels ett brev från 14 oktober 1875, vilket innehöll dikten ''Dröm'' där olika soldatmagar i baracker nattetid knorrar och pratar och osar i valstakt.

== I film ==

*{{commonscat|Arthur Rimbaud}}