Överklagande ingett den 14 september 2009 av Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH av den dom som förstainstansrätten (åttonde avdelningen) meddelade den 8 juli 2009 i mål T-226/08, Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH mot harmoniseringsbyrån, övrig part i målet: Schwarzbräu GmbH

(Mål C-364/09 P)

2009/C 267/81

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Mineralbrunnen Rhön-Sprudel Egon Schindel GmbH (ombud: P. Wadenbach, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet:

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

I andra hand yrkar sökanden att domstolen ska

ogiltigförklara gemenskapsvarumärke nr 505503 ”ALASKA” åtminstone beträffande följande varor: ”Mineralvatten och kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker i klass 32”.

Grunder och huvudargument

Det aktuella överklagandet avser förstainstansrättens dom, genom vilken klagandens talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 8 april 2008 ogillades. Genom nämnda beslut avslog harmoniseringsbyrån klagandens ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapsordmärket ”ALASKA” för alla varor som omfattas av registreringen (mineralvatten och kolsyrat vatten och andra alkoholfria drycker, fruktdrycker och fruktjuicer, sirap och andra tillsatser för att tillreda drycker).

Parterna tvistar i huvudsak om huruvida ett absolut registreringshinder föreligger i form av ett krav på tillgänglighet till en geografisk ursprungsmärkning.

I överklagandet har klaganden gjort gällande att förstainstansrätten har tolkat artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nedan kallad förordningen) felaktigt, särskilt med hänsyn till de principer som utvecklats i rättspraxis.

Enligt ordalydelsen av den ovan nämnda förordningsbestämmelsen räcker det, för att vägra registrering, att ett gemenskapsvarumärke uteslutande består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar det geografiska ursprunget för de varor som omfattas av ansökan. Av detta följer att även geografiska beteckningar som kan användas av företag måste hållas tillgängliga för dessa företag för de aktuella varugrupperna. För tillämpningen av den aktuella förordningsbestämmelsen förutsätts inte att det föreligger ett konkret, aktuellt och allvarligt menat behov av tillgänglighet.

Om förstainstansrätten på ett riktigt sätt hade tillämpat artikel 7.1 c i förordningen och de principer som utvecklats i rättspraxis i det aktuella fallet skulle förstainstansrätten ha konstaterat att Alaska har de största färskvattentillgångarna i Förenta staterna och att det betydande handelsområde som Alaska utgör, med sitt naturliga överskott av rent vatten i olika former, sammantaget medför att produktion av mineralvatten av ekonomisk betydelse förekommer liksom försäljning på marknaden och att en utökad försäljning är på allvar är aktuell. Det är vidare klart att beteckningen ”ALASKA” i framtiden kan komma att användas av konkurrenter.

I stället har förstainstansrätten tillämpat artikel 7.1 i förordningen och de principer som följer av rättspraxis på ett rättstridigt sätt genom att genomföra en lämplighetsbedömning, det vill säga huruvida försäljning av mineralvatten från Alaska med hänsyn till näringsmässiga faktorer (konkurrenssituation, transportkostnader) är praktiskt görligt eller inte. Vidare har förstainstansrätten uppställt ytterligare krav utöver dem som anges ovan. Dessa ytterligare krav är enligt ordalydelsen i artikel 7.1 c och särskilt de principer som utvecklats i rättspraxis för högt ställda och får alltför långtgående konsekvenser som inte är förenliga med syftet med den gemenskapsrättsliga regleringen såsom den tolkats i rättspraxis.